Hejdå

http://linneaanerfalt.blogg.se/

Ny blogg. Ny verklighet.


Solen i ögonen och spillt mjölk överallt.

Herregud, får man vara sämmre på att plugga än mig? Jag har prov idag, om precis 3½ h. Omprov till och med. (Och nej, jag fick inte ig på första, men jag missade den lektionen...) Iaf, jag har alltså 3 h på mig att få in hela 1800-talets kultur-och idéhistoria i skallen. Den var ju trolig. Och vad gör jag? Jo, jag har varit inne på typ varenda blogg jag tycker är värd att läsa, jag har sorterat alla mina dokument på min dator och blablabla. Ja, jag är sämst på att plugga. Sån är jag, är man inte motiverad så kommer man liksom aldrig igång. Och nu sitter jag här och bloggar. Fy på mig.

Och herregudx3, mitt i allt tråkplugg fick jag för mig att gå logga in på rimboslusk.net. OJ (!) säger jag bara. Vilket liv man hade då.! För det första så hette jag s0kk3r (s-noll-k-k-tre-r). Hmm, kanske förklarar en del? Jag minns verkligen vilka tankar man hade då... Och det var endå bara för kanske max 2 år sedan! Pinsamt? Alltså, egentligen inte. Det var ju sån man var då. Men tur är väll det att man har utvecklats och fortsätter att göra det också. Jag undrar vad jag kommer tycka om mig själv hur jag är nu när jag är en trebarnsmamma med man, villa, volvo och hund. Nej, så svensson kommer jag nog faktiskt inte bli.

Nu -plugg!

Det är nu som jag andas som bäst

Det kanske är precis nu jag kommer på varför jag tycker om att sitta i din säng med datorn på magen och känna din doft nära mig.

(Och ja, jag vet, jag ska skärpa mig. Problemet är det att jag har så sjukligt mycket för mig just nu att det känns nästan som om jag inte har tid att andas. Syns i nästa liv vänner!)

Tro det eller ej...

...men det här är mannen i mitt liv!

image75
(Efter ganska precis 53 min letande efter en bild där Saras är -ursäkta generaliseringen- manlig, och utan någon storartad framgång, så fick det bli denna bild. Lite lagom hård ser hon ju ut).

Efter mys på sth gaykör, kaffedrickande, Jonas Gardell, gaydans, tjuvspaning, onceinalifetimeopportunitys, flörtande, förmyckettunnelbaneåkning, dilba x2,  myspromenad, kramar, pussar, skratt och gråt på en kväll kom vi fram till att vi är varandras män i våra liv. Egentligen, om man tänker efter så är verkligen Sara den perfekta mannen. Och bäst av allt, hon är mannen i mitt liv!

En återblick på gårdagen; Aldrig ska jag sluta älska dig.

Aaaaahhhhh!!!

GRATTIS MIN PUFF!!!!!!
Eftersom att Markus morföräldrar satt och drack kaffe i rummet tätt in till kunde jag inte skrika så högt som jag ville -men GRATTIS TILL KÖRKORTET! En månad plus 9 dagar sen 18års dagen, det är min kvinna det!

image74
Puff i en bil. (Dock inte i förarsätet... men nu så!)

Nu sitter jag och väntar på att telefonen ska plinga så ska jag for the first time in history slänga mig våghalsigt in i bilen med kvinnan på bilden som förare. Donken är målet.

Hej, jag lever än.

Kan man dissa bloggen hurlängesomhelst? Sorry, but now Im back.

Just nu sitter två av mina käraste vänner bakom mig och skrattar. De spelar Yatzy och skrattar så det värms i hjärtat på mig.
Idag har vi lökat och lökat och otroligt nog varit på promenad. Bildbevis kommer senare ikväll.
Jag funderar helt seriös på att byta blogg. (oj, får man skriva så?) Jag ska bara trixa och fixa lite, sen blir det ny blogg för fröken Linnéa. Så håll utkik!

Nu ska jag pussa lite extra på söta S och J.

Idag firar Saras nyårslöfte 17 dagar och det känns så sjukt bra!

Det kom fram en dam till mig på bussen för några dagar sen, och hon undrade om jag ska söka till idol imorgon. Jag sa "näääe", vilket på hon sa "nähepp, då får jag väll anmäla dig då.! Och förövrigt så har jag fixat ett gig till dig på bistro. Här är mitt nummer -ring mig så kan vi prata mer om det sen" "Öööh" sa jag ganska så förstummat "det låter trevligt..."
Ibland tycker jag faktiskt att det är ganska kul att folk känner igen en och är så mysiga och trevliga mot en bara för att de har hört en sjunga på något random ställe. Något idol blir det i alla fall inte för min del, jag ska jobba, och förövrigt så kallas det ju faktiskt förnedringspogram för en orsak. Kul att bli förnedrad framför halva svenska folket.

Förövrigt så har jag precis legat och glassat i parken med mysiga männikor. Mycket trevligt. Plus att jag struntade i mattelektionen idag och sprang ner och köpte två par friis company skor, 800 späng styck och tokvärt! Bilder kommer (för jag lovar, man bir dökär bara av att se dem.!) Mycket trevligt. Nu ska jag äta grädde med ett namsdagsbarn.

Förövrigt så måste jag lära mig ett synonym på förövrigt.

Coco Rosie

Med Coco Rosie på hösta volym sitter jag här just nu och bara andas.

Kan man skita i allt nu? Hoppa av och bara liksom aldrig tänka på det igen? Det skulle vara så jävla skönt.! Men då skulle näst in till 2 år av mitt liv vara bortkastat. Nä, jag vet. Hang in there! Snart är det sommarlov, och sen är det mindre än 1 år kvar efter det. Mindre än 1 år. "Tiden går fort när man har roligt".

För övrigt så kom jag på idag att du är lite som ett sommarregn. Eller mera som syre kanske. Eller musik försten. Spelar roll, jag kom i alla fall fram till att jag skulle nog inte klara av att leva utan dig.
Läskigt det där vad en människa kan göra med en annans människas kännslor, bara av att lé och andas och dra fingertopparna mot varandra.

No air?

Som ett brev på posten (bokstavligt talat) så drogs hela min tankeverksamhet tillbaka sig i tiden några år. Det är lite som om man undrar om det finns någon som hånskrattar åt en där ute. 


Jag var på dendärstoraaffärenmedrödtextpåframsidan idag. Hämtade kläder, nya nycklar, nytt kort. Plus nytt efternamn också. Det finns för många av L.A tydligen. Många kära ansikten såg jag också. Frågan är hur jag ska hinna med Akeba också? Det hinns. Det ska hinnas. Vidare till friskis där jag och min nu mera hela rygg skakade rumpan så det stod härliga till. Nu ska jag dansa lite salsa.
För övrigt så går Saras nyårslöfte bra. Riktigt riktigt bra.!

och ännu en gång har jag fått bekräftat för mig att människosläktet är nog ändå en rikigt värdelös ras

Ibland blir jag bara så rackans bitter på mig själv. Ja, jag vet. Man ska lära av sina misstag. Men gör jag det eller? Inte det mista. Måste man gå på samma minfält om och om igen? Måste man få glasskärvor i ådrorna igen för att man ska fatta? Uppenbarligen så hjälper det inte mig, för jag traskar hänsynslöst över den jävla åkern om och om igen. Och igen. Helvete.

Kommentera eller inte kommentera... Det är frågan!

Så! Nu har jag precis kommenterat typ alla inlägg i hela puffens blogg. Why? Jo, jag tänkte att jag har faktiskt läst alla inlägg hon skrivigt, men typ aldrig kommenterat. Plus att ibland så känner vi till varadras historier innan vi ens har berättat dem för varandra -bara för att vi läser varandras bloggar. (Hur sorligt låter inte det egentligen? haha). Så, hedan efter kommer jag börja att kommentera mera. Hänger du på idén puffe?

Lååång helg = sååå skönt.!

Att vara riktigt ledig är riktigt underskattat. (Fast ledig och ledig... Jag har faktiskt varit så duktig att jag har gjort klart 3 stooora uppgifter som skulle vart klara förra terminen. Hehö). Jag har i varje fall hunnit med mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Vilket är riktigt s.k.ö.n.t.
Juste! Precis här skulle jag villja berätta om min och Annapuffes lilla äventyr i den stora staden. Äventyret innehöll en banan, en telefonaffär, en busschaför, en telefonförsäljare, en riktigt galen idé, puffens oförglömliga min plus en massa skratt. Ja, du kanske förstår varför jag inte kan återberätta den. (Plus att jag lovade puff att jag aldrig någonsin skulle berätta historien för någon. Aldrig. Skammen skulle vara för stor att bära. Haha!)

För övrigt så blir jag lika överrumplad varje gång när jag kommer till berwaldhallen. Att musik kan framkalla så mycket kännslor. Att musik kan vara så underbart. Det är just i sådanna ögonblick jag älskar att vara jag. En musikmänniska. (Plus att radioorkestern är så otroligt (!) bra! Så extremt samspelta de är.!)

   

Världens finaste-roligaste-målmedvetnades-gulligaste-sötaste-snyggaste-vackraste-tjej

Kalla mig blödig, men jag fick precis världens finaste mejl från världens finaste-roligaste-målmedvetnades-gulligaste-sötaste-snyggaste-vackraste-tjej, och jag började gråta. Innehållet får stanna mellan mig och denna vackra flicka, men summan sumarum så älskar jag dig också. Otroligt mycket. Jag är så fruktansvärt glad att du faktiskt vill finnas i mitt liv och att jag får ta del av din stjärnglans.
Du är så himmla duktig och fin, och jag tycker inte alls att du ska vara missnöjd över the book. Du har gjort mer än vad du egentligen kunnat tycker jag, och herre gud -om inte din mor varit där hade jag börjat bölat. Så fin (!), nästan lika fin som dig!


Och lunchkonserten gick bra.


Du läser mig för bra.

Det kanske bara är så enkelt att jag älskar dig för mycket. Och att du älskar mig för mycket. Precis som du sa. Kan man älska någon annan människa för mycket? Det låter otroligt överreklamerat tycker jag. Men det kanske bara är så enkelt att det är så.

Värdelöst? Inte puffe i alla fall.

Jag har tappat bort min sladd till min iPod.! I tre dagar har jag suttit på bussen och små nynnat för mig själv. (Okej, jag erkänner -ibland blir det väll lite mer än bara så nynn. Haha)
Plus att i övermorgon så är det unplugged. Jag har övat så mycket piano att mina fingrar värker. (Träningsvärk? I fingrarna? Kan man ha det?) Jag är i varje fall grymt nervös. Jag hoppashoppas att det kommer gå bra för mig och alla mina kära klasskamrater.

Och min PuffeAnna klarade uppskrivningen!!!! Aaahhh!!!! Jag skrek så jag nästan sprack när hon ringde mig.!! 58 är ju riktigtriktigt bra.! Grattis min sockertopp! I sommar kommer det vara vi som "lånar" min pappas cab och glider ner till stranden och bara steker! Lägntar redan massor.!
(Och förövrigt lägntar jag bara ännu mer på att bli stor jag med. Jag vill inte vara liten längre. Vill. i. n. t. e.)

Nej, nu måste jag faktikst gå och städa mitt rum så jag kanske hittar den där rackarns sladden.


RSS 2.0