Homogent

Du kalla mig älskling. Homogent.
Vi var avsedda till att bli melodiska. Göra oss själva vackra och våta.

Blottade vår avsikt med stålhetta och tvång. Var det din moral som svek?
Fårade av minnen från en annan epok, ett annat skede i vår tvetalan.
En dimma av ovishet smeker min nakna hud. Jag drar djupa halsbloss för att skingra, för att driva bort.
Det tär på mig, är det därför du gör det? Bryter ner mig. Angiper, fräter, försvagar. Fördärvar, skadar, förintar, sårar. Förstör. Fräter på mitt innre. Fräter.

One day I wanna be somebody to some one. Blev du vacker? Jag blev bara ömtålig. Det fräter än. Du kallar mig inte älskling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0