tack för att ni gjorde en av de värsta dagarna i mitt liv till en av de bästa.

tack. ni räddade mig.


det gör bara så jävla ont.
(och jag vill inte gå tillbaka till att inte kunna andas.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0