andas dig.

Just nu vet jag verkligen inte vad jag känner. Eller jo, det där måste varit det konstigaste "göra slut" någonsin.

Det började som ett "vanligt" göra slut. Tårar, kramar, ledsenhet. Men mitt i allt började vi skratta. Åt vad? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att du är bland det mest underbaraste människorna jag någonsin har träffat och jag är jätte ledsen för att jag krossar ditt hjärta. Tyvärr älskling, det är så här det måste bli.


Kärleken är som en ros. Vårda den väl, annars dör den.
För att kunna älska andra måste man älska sig själv.



Vårda och älska dig själv. Jag hoppas att vi två en dag kommer att finna varandra igen.


Jag älskar dig.



Det som är meningen att hända, kommer att hända.


Jag älskar verkligen dig.
Förlåt, försök att älska mig mer än vad du hatar mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0