Du är vacker, och allt jag önskar är att det vore du.
Varje gång telefonen ringer önskar jag att det ska vara du. Varje sms jag får önskar jag att det ska vara du. Varje missat samtal jag får önskar jag att det ska vara du. Varje brev jag får önskar jag att det ska vara du. Varje gång jag hör min dator plinga till från msn önskar jag att det ska vara du. Varje email jag får önskar jag att det ska vara du. Varje gång det knackar på dörren önskar jag att det ska vara du. I varje andetag, varje viskning. Varje gång. Varje gång. Varje gång. Jag önskar bara att det vore du.
Jag såg dig idag. Vi jobbade samtidigt du och jag. Eller, du började säkert tidigare än mig, för du hade slutat när jag ringde bort till media på eftermiddagen.
Du satt hukad nere vid en hylla och såg mycket konsentrerad ut. Jag var tvungen att stanna upp mitt i ett steg och bara stå och kolla på dig. Du är vacker. Jag undrar om du märkte att jag stod där. Jag tror du kände det. Jag var tvungen att gå när en av dina arbetskamrater började kolla konstigt på mig. Hon tyckte säkert att jag var konstigt, jag som bara stod där och glodde. Om inte hade jag nog stått kvar där än. Du är vacker.
Det onda pirre kom. I hela kroppen. Det känndes som om jag skulle spy, gråta och svimma på samma gång. Jag gick in på personaltoan och sen kom jag 7 minuter försent. Jag sa att jag hade hamnat bakom en traktor på vägen dit. Konstigt då att jag hade stämplat in på rätt tid.
Snälla du, skulle jag kunna få tillbaks min hjärna? Mitt hjärta får du gärna behålla, men jag kände idag att det skulle inte vara något fel med att ha en hjärna. Jag kom inte ihåg en enda kod, jag fick sitta och slå upp hela dagen. Jag kom inte ens ihåg godis. 199. Det kom en gubbe som ville betala med ett presentkort. Jag bad honom vänligt att använda det nästa gång han kom dit, jag förklarade mig med att det var min förtsa dag. Visst. Organe knapp, blå, blå. Jag blev flyttad från 8:an till 15 i slutet av dagen.
Jag fungerade verkligen inte. Allt jag kan tänka på är dig. Du du du du du.
Du är vacker, och allt jag önskar är att det vore du.
Jag såg dig idag. Vi jobbade samtidigt du och jag. Eller, du började säkert tidigare än mig, för du hade slutat när jag ringde bort till media på eftermiddagen.
Du satt hukad nere vid en hylla och såg mycket konsentrerad ut. Jag var tvungen att stanna upp mitt i ett steg och bara stå och kolla på dig. Du är vacker. Jag undrar om du märkte att jag stod där. Jag tror du kände det. Jag var tvungen att gå när en av dina arbetskamrater började kolla konstigt på mig. Hon tyckte säkert att jag var konstigt, jag som bara stod där och glodde. Om inte hade jag nog stått kvar där än. Du är vacker.
Det onda pirre kom. I hela kroppen. Det känndes som om jag skulle spy, gråta och svimma på samma gång. Jag gick in på personaltoan och sen kom jag 7 minuter försent. Jag sa att jag hade hamnat bakom en traktor på vägen dit. Konstigt då att jag hade stämplat in på rätt tid.
Snälla du, skulle jag kunna få tillbaks min hjärna? Mitt hjärta får du gärna behålla, men jag kände idag att det skulle inte vara något fel med att ha en hjärna. Jag kom inte ihåg en enda kod, jag fick sitta och slå upp hela dagen. Jag kom inte ens ihåg godis. 199. Det kom en gubbe som ville betala med ett presentkort. Jag bad honom vänligt att använda det nästa gång han kom dit, jag förklarade mig med att det var min förtsa dag. Visst. Organe knapp, blå, blå. Jag blev flyttad från 8:an till 15 i slutet av dagen.
Jag fungerade verkligen inte. Allt jag kan tänka på är dig. Du du du du du.
Du är vacker, och allt jag önskar är att det vore du.
Kommentarer
Postat av: Marie
Jag vet hur det där känns. Lycka till!
Trackback
