soluppgångstittning och bryggliggning.
Jag tror jag har börjat andas igen, skärgården får mig alltid att andas.
När jag vaknade en morgon för några dagar sen satt det två stycken engelskmän i mitt kök. På grund av min familjs många resor värden runt är det inget fenomen som förvånar mig. -Bara förra veckan hade vi två mexikaner, två normän och fyra tyskar på besök. Tur att vi har ett stort hus.
Anyway, dessa två engelskmän var 19 år gamla och hette Charlie och Marcus. Dom var raka motsatser till varandra, så dom kopleterade varndra mycket bra. Som jag sa är det inte ovanligt för mig att det kommer massa nya människor in i mitt hus för jämmnan, so I didnt care much about getting to know them. But something suprised me -they where so cool! Två helsköna grabbar som levde livet. Det förvånar mig fortfarande hur mycket jag började tycka om dom på bara några dagar.
Vi åkte ut till min familjs sommarö som ligger i skärgården i söndags, vilket var mycket trevligt. Jag var inte ens där i 24 timmar, men himmel var det var härligt!
Mamma, pappa, syster Anna, syster Annas pojkvän Chrisoffer, Charlie, Marcus (engelskmannen, inte exet), faster Helena, fatser Helenas sambo Hasse, kusin Victor och jag.-Super kul!
Vi grillade och hade super mysigt. Åkte bort till Limpan och metade lite, Christoffer fick två små aborrar som han slängde tillbaka i sjön.
Vi började basta någongång vid 12 snåret, och jag och engelskmännen kom på idén om att basta till soluppgången. Vid 2 när solen ens knappt hde gått ner fick jag och Marcus (inte exet som sagt var) för oss att vi skulle ut på en simmtur. Det var inte ens kallt, jag lovar. Han lärde mig att krola. Vi skrattade så mycket att det var svårt för oss båda att hålla oss över vattenytan.
Efter vår lilla simmtur orkade vi inte basta länge, så vi lämnade Charlie för han skulle vara kvar och nakensimma. Vi gick till Lillstugan och patade och spelade kort i flera timmar, och skrattade, skrattade, skrattade. Vid 4 när vi märkte att solen började gå upp sprang vi ner till Charlie och sedan gick vi tre till Kosundet. Soluppgångstittning är bland det underbaraste som finns!
Efter några få timmars sömmn var det ju dag igen, så jag gick ner till sjön för att tillbringa mina sista timmar på vår sommarö Djuphaga med bryggliggning. Bryggliggning innebär just bryggliggning, och den som inte har provat på det missar verkligen något.
Efter ett tag kom Marcus och Charlie och tog mig till badbryggan, där jag hoppade i, skrek, och sparng upp igen. Det var kaaallt!
Efter silllunchen var det dags för mig och engelskmännen att ta oss in till fastland igen. (Dom skulle tillbaka till England och jag skulle jobba.) En glass i Öregrund, sen buss i 4 timmar. Jag skulle byta buss i Rimbo, medans Engelskmännen skulle vidare till Arlanda. Ett ganska jobbigt farväl, men tanke på att vi bara hade umgåtts en helg. Förvånad blev jag iallafall när jag fick en puss av dem båda!
Annars har jag jobbat, jobbat, jobbat. Har faktiskt även hunnit med att mysa med Fredrik, gå på stan och käka på glaset med Freddy, umgåts lite med min mormor och sovit hos Khadidja.
Så, allt som allt har dessa dagar vart helt underbar. Skärgården får mig verkligen att börja andas!
När jag vaknade en morgon för några dagar sen satt det två stycken engelskmän i mitt kök. På grund av min familjs många resor värden runt är det inget fenomen som förvånar mig. -Bara förra veckan hade vi två mexikaner, två normän och fyra tyskar på besök. Tur att vi har ett stort hus.
Anyway, dessa två engelskmän var 19 år gamla och hette Charlie och Marcus. Dom var raka motsatser till varandra, så dom kopleterade varndra mycket bra. Som jag sa är det inte ovanligt för mig att det kommer massa nya människor in i mitt hus för jämmnan, so I didnt care much about getting to know them. But something suprised me -they where so cool! Två helsköna grabbar som levde livet. Det förvånar mig fortfarande hur mycket jag började tycka om dom på bara några dagar.
Vi åkte ut till min familjs sommarö som ligger i skärgården i söndags, vilket var mycket trevligt. Jag var inte ens där i 24 timmar, men himmel var det var härligt!
Mamma, pappa, syster Anna, syster Annas pojkvän Chrisoffer, Charlie, Marcus (engelskmannen, inte exet), faster Helena, fatser Helenas sambo Hasse, kusin Victor och jag.-Super kul!
Vi grillade och hade super mysigt. Åkte bort till Limpan och metade lite, Christoffer fick två små aborrar som han slängde tillbaka i sjön.
Vi började basta någongång vid 12 snåret, och jag och engelskmännen kom på idén om att basta till soluppgången. Vid 2 när solen ens knappt hde gått ner fick jag och Marcus (inte exet som sagt var) för oss att vi skulle ut på en simmtur. Det var inte ens kallt, jag lovar. Han lärde mig att krola. Vi skrattade så mycket att det var svårt för oss båda att hålla oss över vattenytan.
Efter vår lilla simmtur orkade vi inte basta länge, så vi lämnade Charlie för han skulle vara kvar och nakensimma. Vi gick till Lillstugan och patade och spelade kort i flera timmar, och skrattade, skrattade, skrattade. Vid 4 när vi märkte att solen började gå upp sprang vi ner till Charlie och sedan gick vi tre till Kosundet. Soluppgångstittning är bland det underbaraste som finns!
Efter några få timmars sömmn var det ju dag igen, så jag gick ner till sjön för att tillbringa mina sista timmar på vår sommarö Djuphaga med bryggliggning. Bryggliggning innebär just bryggliggning, och den som inte har provat på det missar verkligen något.
Efter ett tag kom Marcus och Charlie och tog mig till badbryggan, där jag hoppade i, skrek, och sparng upp igen. Det var kaaallt!
Efter silllunchen var det dags för mig och engelskmännen att ta oss in till fastland igen. (Dom skulle tillbaka till England och jag skulle jobba.) En glass i Öregrund, sen buss i 4 timmar. Jag skulle byta buss i Rimbo, medans Engelskmännen skulle vidare till Arlanda. Ett ganska jobbigt farväl, men tanke på att vi bara hade umgåtts en helg. Förvånad blev jag iallafall när jag fick en puss av dem båda!
Annars har jag jobbat, jobbat, jobbat. Har faktiskt även hunnit med att mysa med Fredrik, gå på stan och käka på glaset med Freddy, umgåts lite med min mormor och sovit hos Khadidja.
Så, allt som allt har dessa dagar vart helt underbar. Skärgården får mig verkligen att börja andas!
Kommentarer
Trackback
