Min blå almenacka
Var på jobbet igår. Det var fint väder och så, men det var ändå ganska tunt på folk mellan lunchgästerna och fikagästerna. Då passade lilla jag på att ringa till firsören för att ebställa en klipptid. Smartare lilla jag tänkte sekunden när jag tog upp min blå almenacka att jag absolut inte fick glöma den! Gissa vad smarta jag gör? Precis. Skrik och panik i morse när jag vaknade och upptäkte att jag hade glömt den. Stressade ner till jobbet, men eftersom att det regnar idag så hade dom stängt tidigt. Panik! För er som inte visste det så är jag mycket virrig av mej. Utan almenacka glömmer jag allt. Allt. Ringde till super gulliga Pernilla, som kom och öppnade till mej. Pinsamt! att dra ner chefen när hon hade ungar och hela köret att ta hand om. Kilade in och hämtade min blåa, underbara almenacka. Gissa om jag var glad att se den. Stopade den i jackfikan och var lycklig.
Lite senare på dagen kom min mor och hämtade mig i stan, och efter som att jag bara skulle springa ut till bilen tog jag min jacka i handen. Väl hemma var jag så glad att jag skulle få dricka ett glas mjölk att jag glömnde min jacka i bilen. Nu har min kära far tagit bilen och sig själv till en odentifierat plats, där även min almenacka befinner sig. Virriga jag vet att jag ska på "lunch möte" imorgon, men tyvärr har jag inte en blekaste aning om tid eller plats. Skirik och panik!
