So not.
"Och vad ska du göra med ditt liv nu då?"
Jag har många mål i mitt liv. Några korta, små, de som sätts upp bara för en dag. Andra på längre sikt, de som behöver mer förberedelser. Alla dessa mål strävar mot ett stort mål. Ett mål jag har haft så länge jag kan minnas och kommer att ha tills jag tar mitt sista andetag. Detta mål är att bli lycklig.
Lycka. Så difust. Så luddigt. Så not. Alla människor har självklart olika syn på vad lycka är, men hur vet jag vad lycka är? Alla måste vi ha kännt pressen.. Kommer detta att göra mig lycklig? Allt jag gör och alla beslut jag tar grundas på den tanken. Att välja "induviduella val" var nästan katastrof för mig, jag har redan bytt fyra gånger. Induviduella val är egentligen någon som är mycket bra anser jag, alla får gå sin egnen väg. Problemet kommer bara när man inte vet vad sin egen väg är.
Jag minns ett utväklingssamtal som jag hade när jag var mycket liten. Min lärarinna hade en lila blus (jag h a t a r färgen lila) och uppåt näsa. Hennes ord minns jag ordagrannt;
"Lilla vännen. Tänk dej en väg och på den vägen går alla människor i livet. En del människor går rakt på vägen, hela livet ut. Andra stapplar sig fram men kommer ändå frammåt. Sedan har vi sånna som du, min vän. Du har inte riktigt hittat din plats på vägen än, det är nästan lite som om du har rammlat ner i diket och inte riktigt tar vara på dina ressurser. Det är sånna som du vi vill hjälpa upp på vägen igen, hitta tillbaka."
Under hela samtalet visade och gestikulerade hon med sina händer. När hon förklarade att jag hade trampat snett, ner i diket, visade hon med hela kroppen hur man faller.
Jag har fortfarande inte hittat min egna väg. Everything comes down to one question. Kommer detta göra mig lycklig? Jag blir nog så stressad och pressad på att göra det rätta valet att jag väljer det sämsta. Alltid. Fast i och för sig så finns det en man, vars ord har fasnat i mitt hjärta, i mina ådror. "Det värsta är att ångra vad man inte gjort." Mannens namn är Bengt Nyström, en hjälte. De orden kommer jag att hålla fast vid tills blodet mitt inte längre pumpas. Det värsta av allt är värkligen att ångra det man inte gjort.
Det är kanske därför jag inte riktigt har någon väg. Jag har många, många vägar. När jag var runt 7 år dansade jag balett, spelade fotboll, dansade jazz, sjöng i kör, red och dansade street. Allt på en och samma gång. Jag hade hört att Tiger Woods började spela golf när han var 3. Jag blev hur stressad som hällst, jag låg 4 år efter -och jag ville ju också bli värds bäst i nått! Jag visste bara inte vad... Jag har även fridtrottat, gått på karate, sjungit i ytligare fyra körer, solosång, innebandy, spelat piano, gått konstkurser, spelat teater, skidor.. Listan kan göras lång.
Jag är fortfarande sån. Jag vill bli värdsbäst i nått. Vissa anser att jag hade chansen förut, i ett ämne som jag var mycket bra på. Vann det mästa hela tiden. Men jag slutade. Varför? Det var inte kul länge.
"Och vad ska du göra med ditt liv nu då?"
"Jag ska bli lycklig."
Hällre ångra det man har gjort, än det man aldrig gjorde.
