tribute
Var hos en vän igår som fyllde år, 19 för att vara precis. Vi åt tårta och öppnade paket med hans familj, och jag fann att det var mycket trevligt.
Det var mitt under all tårtätning som jag kom och tänka på hur mycket födelsedagsbarnet betyder för mej, egentligen. Det är absolut inte som så att jag försummar mina vänner, aldrig, men det är allt för sällan som jag stannar upp och tänker på vad dom egentligen betyder för mej.
Som med födelsedagsbarnet. Vi har kännt varandra i minst 7 år tror jag, och våran relation har gått egenom mycket. Han har krossat mitt hjärta, jag har krossat hans, men på nått sätt har vi alltid hittat tillbaks till varandra. Han kanske inte är min närmaste vän, men han är någon jag vet att jag kan lita på till hundra procent, någon som jag vet alltid kommer att finnas där på något vis, på samma sätt som jag alltid kommer att finnas där för honom. Redan under tårtätningen kom jag även att tänka på andra vänner till mej, speciellt på en mycket fin flicka som betyder välldigt mycket för mej. Hon är inte häller min närmaste vän, men en vän som jag kan lägga mitt egna liv i hennes händer, utan att oroa mig för någonting. En äkta vän.
Sedan har vi de vänner som står mig allra närmast, de som redan vet att jag älskar dom obeskrivligt mycket.
Alla mina vänner är outbytbara, alla betyder lika mycket för mig, men endå så känner jag att den speciella, fina flickan och födelsedagsbarnet kanske inte riktigt vet om hur stor plats dom har i mitt lilla hjärta. Kanske jag borde förklara min kärlek till dom?
Det var mitt under all tårtätning som jag kom och tänka på hur mycket födelsedagsbarnet betyder för mej, egentligen. Det är absolut inte som så att jag försummar mina vänner, aldrig, men det är allt för sällan som jag stannar upp och tänker på vad dom egentligen betyder för mej.
Som med födelsedagsbarnet. Vi har kännt varandra i minst 7 år tror jag, och våran relation har gått egenom mycket. Han har krossat mitt hjärta, jag har krossat hans, men på nått sätt har vi alltid hittat tillbaks till varandra. Han kanske inte är min närmaste vän, men han är någon jag vet att jag kan lita på till hundra procent, någon som jag vet alltid kommer att finnas där på något vis, på samma sätt som jag alltid kommer att finnas där för honom. Redan under tårtätningen kom jag även att tänka på andra vänner till mej, speciellt på en mycket fin flicka som betyder välldigt mycket för mej. Hon är inte häller min närmaste vän, men en vän som jag kan lägga mitt egna liv i hennes händer, utan att oroa mig för någonting. En äkta vän.
Sedan har vi de vänner som står mig allra närmast, de som redan vet att jag älskar dom obeskrivligt mycket.
Alla mina vänner är outbytbara, alla betyder lika mycket för mig, men endå så känner jag att den speciella, fina flickan och födelsedagsbarnet kanske inte riktigt vet om hur stor plats dom har i mitt lilla hjärta. Kanske jag borde förklara min kärlek till dom?
Kommentarer
Trackback
