-
korridorerna är fortfarande lika långa. lika oändligt, krokigt långa.
de ljusblå filtarna skaver än, om inte mer. och luktar fortfarnde unkelt. var gång någon räcker mig en ny kan jag inte låta bli att undra hur många som har dött med just den filten runt om sig.
tet smakar fortfarande beskt. det måste vara det enda stället på jorden som te är äckligt. riktigt äckligt.
persiennerna är inställda på precis samma inställning som de var när jag var där sisst. jävla persienner. står och sammlar damm. jag hatar persienner.
korridorerna är långa. oändligt långa. fortfarande lika oändligt långa.
sängarna knakar fortfarande på samma ställe.
det luktar likadant som förut. fast värre.
belysningen är desamma. blickarna är desamma. de vita dräckterna är desamma. det ihåliga lätet från de oändliga korridorerna är desamma. atmosvären i luften är desamma. fikat som man alltid får är desamma. allt är desamma. allt allt allt.
men endå kommer jag aldrig att vänja mig med kännslan som sköljer över mig. och endå kommer tårarna aldrig att sluta svida så förjävligt. jag hatar tårar. och jag hatar mig själv för att jag hatar det. det är ju egentligen bra. men det skiter jag i. jag vill ha dig här. bara här. i din och min värld. den bästa världen av de alla. vilken värld är du i just nu älskling? fattar du inte att jag behöver dig här. förlåt. men du är ju min stjärna.
korridorerna är för oändliga. det finns inget slut.
