-
alldeles nyss fick jag lust att skrika. fylla mina lungor med luft och skrika tills det inte finns ett uns av mig kvar. precis så högt vill jag skrika. så att det inte finns något kvar. hur fan kude ni glömma? igen. egentligen borde jag inte bli ledsen längre, jag borde vara van, men ändå bli jag lika besviken varje gång. och det lika ont varje gång. fysiskt ont. överallt. jag vill skrika tills smärtan försvinner.
alldels nyss fick jag lust att skirka tills allt försvinner. fylla lungorna med luft och skrika tills allt tar slut. men hur ska man fylla dem med luft när det känns som man inte kan andas?
fy fan. jag skämms.
alldels nyss fick jag lust att skirka tills allt försvinner. fylla lungorna med luft och skrika tills allt tar slut. men hur ska man fylla dem med luft när det känns som man inte kan andas?
fy fan. jag skämms.
Kommentarer
Postat av: Sara-Bara
Gumman, jag finns här, även om skolan tar upp alldeles för mycket av min tid. Det är bara att ringa om du vill prata eller om någonting känns jobbigt.
Trackback
