aliquando et insanire iucundum est

hjärtat bultade hårt. mina händer började svettas lätt och det nästan svartnade framför mina ögon. jag tog ett djupt andetag, tog satts och bröt sedan hemligheten jag har gått runt och bärt på i flera år.

jag: host, host... pappa?
pappa: ja?
jag: emm.. alltså... öö.. kommer du ihåg den där bruna tv:n vi hade när jag var liten.?
pappa: kommer DU ihåg den? du var ju knappt född då nästan.
jag: jaaa, jag kommer ihåg den. och minns du att den gick helt plötsligt sönder. bara så där. helt plötsligt en dag.
pappa: jaaa. jo men, det minns jag.
jag: och du och mamma var så förvånade. den var ju faktiskt ganska ny.
pappa: ja. jätte konstigt faktiskt att det gick sönder. men vi fick köpa en ny. så enkelt med det.
jag: jajo.. kanske det. men grejen är liksom den.. att.. att att.. det var typ jag som hade sönder den.
pappa: -ingen reaktion.
jag (lite smått panikslagen): hallå? hörde du vad jag sa?
pappa (med en jätte trött röst): jahapp. men det finns inget vi kan göra nu åt det iallafall.
jag andas ut med lättnad och går där ifrån med ett litet lättare hjärta.

jag lovar. jag har gått runt och haft dålig samvete över det där hur länge som hällst. flera år.