Ge mig dig.


Jag vill gå ut och sammla upp de solnedgångsorangea löven som virvlar på marken. Jag ska ta min tjockaste bok och pressa dem så att de varar för evigt. Jag vill minnas den här tiden. Precis nu. När Sverige blir mörkare och mörkare för varje dag som går, men du lyser upp mer och mer för varje tanke jag skänker dig.

Du virvlar runt i mitt hjärta. Likt ett fallet höstlöv virvlar du.


Pratar vi olika språk, du och jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0