jag? överbeskyddande?
imorse när jag och anna stod och smikande sa dom på radion; "...och mel gibsons hus i malibu har blivigt skadat av en större brand i natt, mel och hans hus klarade sig, men tyvärr inte ett annat hus som var precis i närheten. ja hörrni, har stjärnorna någon skyddängel blablablabla..."
mina tankar fastnade vid "men tyvärr inte ett annat hus som var precis i närheten". min mamma och pappa befinner sig just nu på usas kust, där de hälsar på släkt och vänner. mitt hjärta stannade.
(inte för att skryta, men några nära vänner till oss som min mor och far skulle hälsa på i usa och bo hos i några dagar bor två hus bort från mel gibson.) jag skickade omedelbart ett sms till min mamma. tror ni hon svarar eller?. ungefär 8 timmar senare får jag ett svar som lyder; Hej, vi lever. Är i napa just nu, ska till malibu på tisdag. tack för omtanken.
i 8 timmar har jag gått som på nålar och bara haft en sak i huvudet. dom kunde ju ha brunnit upp! "tack för omtanken..." ibland kan man nästan undra vem som är barn och vuxen i vår familj, och vem som är mest överbeskyddande..? haha (ja, jag brukar säga till mina föräldrar att dom ska gå och lägga sig. inget illa menat. bara att de inte ska somna framför tvn.)
ganska gulligt när man tänker efter ;p
