"simsimsimsimsimsimsimmaiväg. simsimsimsimsimsimsimmaiväg. simsimsimsimsimsimsimmaiväg. hjärnhinna"

idag tänkte jag för ungefär tredlemiljontesjuhundrafemtioelfte gången på hur mycket jag älskar estet. alla får tycka och tänka vad de vill om estet och vi estetare -but i love it! jag blir så lycklig!
för det första är det aldrigaldrig tyst i estetkorridoren. det är alltid någon som spelar på en av korridorsgittarerna eller sjunger på någon truddelutt -eller bäst av allt; det är allsång! (vilket förekommer mer än ofta). bara idag sjöng elsa på någon gudomligt vacker låt och sara la en stämma... ooh, jag rös för att det var så fint. (: när jag sedan kom in i datorsalen sitter albin och kör en wresvik på guran samtidigt som han förösker med nöd och näppe komma ihåg texten. (när han missar något ord fyller någon annan i). visst, man kan bli ganska irriterad när man försöker plugga och få någonting gjort -men det går inte att bilr sur. mest för att alla är så underbara.

något som kan vara mycket intressant på estet är hur en låt kan hoppa från person till person. någon börjar sjunga en strof -en fyller i där denna någon slutade och den tredje som är på väg ut ur rummet trallar vidare på låten. väl ute i korridoren tar den fjärde i för full hals på det ställe som den tredje personen var på, var på alla blir tysta, tills någon börjar nynna på stofen den första personen sjöng på och så vidare och så vidare. en och samma låt kan gå flera varv på en och samma dag. (förra terminen var det Bohemian Rhapsody som gällde i typ två veckor...)

atmosvären på estet är verkligen den bästa! jag kan inte ens förstå hur jag ens hade tanken på att gå typ sam. (inget ont om sam... men det är inte så mycket drag hos er ;) sorry.) nej, estet är bäst! i love!
alla är så glada jämt, stämingen är alltid på topp! minst ett hjärtligt skratt om timmen får man :D (plus att jag får samma högskolebehörighet som er stackare på sam... :p )

...sen har man "de där dagarna" som man verkligen vill att det ska regna ute... då ska man verkligen inte befinna sig på estet... med de dagarna inträffar som tur är inte så ofta. (plus att estet har faktiskt en förmåga att få de dagarna att spricka upp!)

på estet får man vara som man vill. man måse inte passa in eller vara som alla andra. man är sig själv. (ja A, jag burkar faktiskt tycka synd om dina sönderblonderade media brudar -alla ser exakt lika dana ut!) man blir accepterad ändå.

död åt jämtelagen!


älskar estet. thats it.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0