aliquando et insanire iucundum est

för ovanlighetens skull satte jag mig precis vid min syrras dator. hennes dator är min gamla (hon fick min när jag fick en ny i stipendium.) jag började klicka runt lite, och hittade en massa gamla dokument som jag trodde var borta för evigt. där hittade jag en mycket intressant text jag skrev för ca fyra-fem år sedan skulle jag tro.

"Underbara vänner, söta smultron, den oförståliga kärleken, ljuvlig musik, vackra solnedgångar, sömniga soluppgångar, oändliga sandstränder, blöta sommarregn, kittlandes sommargräsmattor, stjärnklara vinternätter, glittrandes vinterdagar, mjuka kyssar, never-ending-sommarnätter, rasslandes pärlor, obo'y med grädde, stöttande människor, sträva snäckskal, fina skor, okontrollerat fnitter, den sprickfärdiga nyfickenheten, neutrala färger, caesarsallad med extra mycket dressing, pommes frittes med chokladsås, spännande upptäcktsfärder, den oskrivna framtiden, görroliga asgarv, sockrade jordgubbar, den ickeinfinnande turen, det lyckliga ovetandet, den svåra sanningen, fantastiska personer, glittrande ögon, klirret i spargrisen, den beroendeframkallade chokladen, bubbliga skumbad, varma kramar, starka färger, roliga barndomsminnen, stora smile, oförklarliga underverk, det mysiga med att ligga tre pers i en 90säng, lååånga telefonsamtal med människor man saknar, urgulliga sms, finns-alltid-där-kompisar, helt sjukt galna upptåg med vissa speciella helt sjukt galna personer, smekandes fingertoppar...  

...vad skulle man annars leva för?"

ja, vad skulle man annars leva för? vad liten och ovetande man var då. vad liten och ovetande man fortfarande är -men vad skulle man annars leva för? jag lever iallafall princip för samma saker fortfarande. plus lite till. plus dig.