En evighet av några få sekunder.
Det stannade idag igen. Den helvetes jävla skiten stannade igen! Jag blir bara så trött på det... Kan det inte bara bestämma sig för om det ska vara på eller av? Så att jag kan slippa hela skiten.
Allt stannar upp. För några få sekunder stannar allt upp. Allt blir till vakum. Jag håller andan och väntar. Väntarväntarväntar. Varje gång känns det som en evighet. Hela huvudet blir tomt på tankar. Det enda som finns är väntan. Det blir tyst också. Så fruktansvärt tyst. Allt jag hör är att det är något som saknas.
Sen slår det på igen.
När jag vaknar upp förstår jag att jag inte befann mig i någon evighet. Att evigheten egentligen bara var några få sekunder. Några få sekunder som flög förbi dig så snabbt att du inte ens märkte dem. Men för mig varade det i en evighet.
Jag antar att det är nu som jag ska förstå hur mycket livet är värt egentligen? Det gör jag. Det har jag nog alltid gjort. Men är det nu jag verkligen ska förstå?
Allt stannar upp. För några få sekunder stannar allt upp. Allt blir till vakum. Jag håller andan och väntar. Väntarväntarväntar. Varje gång känns det som en evighet. Hela huvudet blir tomt på tankar. Det enda som finns är väntan. Det blir tyst också. Så fruktansvärt tyst. Allt jag hör är att det är något som saknas.
Sen slår det på igen.
När jag vaknar upp förstår jag att jag inte befann mig i någon evighet. Att evigheten egentligen bara var några få sekunder. Några få sekunder som flög förbi dig så snabbt att du inte ens märkte dem. Men för mig varade det i en evighet.
Jag antar att det är nu som jag ska förstå hur mycket livet är värt egentligen? Det gör jag. Det har jag nog alltid gjort. Men är det nu jag verkligen ska förstå?
Kommentarer
Postat av: Feddy
linnea oavsett om det slutar slå, vilket jag verkligen inte hoppas att det gör, så kommer det slå i mitt! för du vet ju att jag vet hur dt slår fint och långsamt! jag har hört det kännt det! Och jag hoppas att det alltid kommer slå så fiint som det alltid gör! jag har aldrig känt ditt slag vara ojämt, och hoppas att jag aldrig får höra eller känna det! Orsaken till att jag aldrig har hört det, är nog att något så värdefullt kan stanna vid en vänns nära och trygga slag!
Trackback
