som när vi lekte att resten av världen inte fanns och vi dränkte oss i mediokra kännslor.

det var när jag spelade piano på dina revben som jag förstod att allt bara fanns i dina andetag. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0