Idag firar Saras nyårslöfte 17 dagar och det känns så sjukt bra!
Ibland tycker jag faktiskt att det är ganska kul att folk känner igen en och är så mysiga och trevliga mot en bara för att de har hört en sjunga på något random ställe. Något idol blir det i alla fall inte för min del, jag ska jobba, och förövrigt så kallas det ju faktiskt förnedringspogram för en orsak. Kul att bli förnedrad framför halva svenska folket.
Förövrigt så har jag precis legat och glassat i parken med mysiga männikor. Mycket trevligt. Plus att jag struntade i mattelektionen idag och sprang ner och köpte två par friis company skor, 800 späng styck och tokvärt! Bilder kommer (för jag lovar, man bir dökär bara av att se dem.!) Mycket trevligt. Nu ska jag äta grädde med ett namsdagsbarn.
Förövrigt så måste jag lära mig ett synonym på förövrigt.
Coco Rosie
Kan man skita i allt nu? Hoppa av och bara liksom aldrig tänka på det igen? Det skulle vara så jävla skönt.! Men då skulle näst in till 2 år av mitt liv vara bortkastat. Nä, jag vet. Hang in there! Snart är det sommarlov, och sen är det mindre än 1 år kvar efter det. Mindre än 1 år. "Tiden går fort när man har roligt".
För övrigt så kom jag på idag att du är lite som ett sommarregn. Eller mera som syre kanske. Eller musik försten. Spelar roll, jag kom i alla fall fram till att jag skulle nog inte klara av att leva utan dig.
Läskigt det där vad en människa kan göra med en annans människas kännslor, bara av att lé och andas och dra fingertopparna mot varandra.
No air?
Jag var på dendärstoraaffärenmedrödtextpåframsidan idag. Hämtade kläder, nya nycklar, nytt kort. Plus nytt efternamn också. Det finns för många av L.A tydligen. Många kära ansikten såg jag också. Frågan är hur jag ska hinna med Akeba också? Det hinns. Det ska hinnas. Vidare till friskis där jag och min nu mera hela rygg skakade rumpan så det stod härliga till. Nu ska jag dansa lite salsa.
För övrigt så går Saras nyårslöfte bra. Riktigt riktigt bra.!
och ännu en gång har jag fått bekräftat för mig att människosläktet är nog ändå en rikigt värdelös ras
Kommentera eller inte kommentera... Det är frågan!
Lååång helg = sååå skönt.!
Juste! Precis här skulle jag villja berätta om min och Annapuffes lilla äventyr i den stora staden. Äventyret innehöll en banan, en telefonaffär, en busschaför, en telefonförsäljare, en riktigt galen idé, puffens oförglömliga min plus en massa skratt. Ja, du kanske förstår varför jag inte kan återberätta den. (Plus att jag lovade puff att jag aldrig någonsin skulle berätta historien för någon. Aldrig. Skammen skulle vara för stor att bära. Haha!)
För övrigt så blir jag lika överrumplad varje gång när jag kommer till berwaldhallen. Att musik kan framkalla så mycket kännslor. Att musik kan vara så underbart. Det är just i sådanna ögonblick jag älskar att vara jag. En musikmänniska. (Plus att radioorkestern är så otroligt (!) bra! Så extremt samspelta de är.!)
Världens finaste-roligaste-målmedvetnades-gulligaste-sötaste-snyggaste-vackraste-tjej
Kalla mig blödig, men jag fick precis världens finaste mejl från världens finaste-roligaste-målmedvetnades-gulligaste-sötaste-snyggaste-vackraste-tjej, och jag började gråta. Innehållet får stanna mellan mig och denna vackra flicka, men summan sumarum så älskar jag dig också. Otroligt mycket. Jag är så fruktansvärt glad att du faktiskt vill finnas i mitt liv och att jag får ta del av din stjärnglans.
Du är så himmla duktig och fin, och jag tycker inte alls att du ska vara missnöjd över the book. Du har gjort mer än vad du egentligen kunnat tycker jag, och herre gud -om inte din mor varit där hade jag börjat bölat. Så fin (!), nästan lika fin som dig!
Och lunchkonserten gick bra.
Du läser mig för bra.
Värdelöst? Inte puffe i alla fall.
Jag har tappat bort min sladd till min iPod.! I tre dagar har jag suttit på bussen och små nynnat för mig själv. (Okej, jag erkänner -ibland blir det väll lite mer än bara så nynn. Haha)
Plus att i övermorgon så är det unplugged. Jag har övat så mycket piano att mina fingrar värker. (Träningsvärk? I fingrarna? Kan man ha det?) Jag är i varje fall grymt nervös. Jag hoppashoppas att det kommer gå bra för mig och alla mina kära klasskamrater.
Och min PuffeAnna klarade uppskrivningen!!!! Aaahhh!!!! Jag skrek så jag nästan sprack när hon ringde mig.!! 58 är ju riktigtriktigt bra.! Grattis min sockertopp! I sommar kommer det vara vi som "lånar" min pappas cab och glider ner till stranden och bara steker! Lägntar redan massor.!
(Och förövrigt lägntar jag bara ännu mer på att bli stor jag med. Jag vill inte vara liten längre. Vill. i. n. t. e.)
Nej, nu måste jag faktikst gå och städa mitt rum så jag kanske hittar den där rackarns sladden.
Intelligens?
Högskoleprovet gick bra. Tror jag. Man vill ju liksom inte uttala sig om nått förens man får reslutatet.. Om ca 4 veckor får jag en liten bläckplump på posten, två siffror med ett kommatecken imellan.
Det roliga är att jag inte riktigt tror på sånt här med högskoleprov. (Men varför gjorde du det då Linnéa? hmmm). Det är ju bra att man kan öka sina chanser att komma in på den högskolan man vill gå på -men går det att mäta intelligens på detta sätt? Intelligens är ju någonting så kompelxt att jag knappt vill tänka på det. Egentligen är jag inte så jätte duktig på synonymer och liknande -men nästa alla de 40 orden kunde jag. Varför? Kanske för att det var ord som finns i just min vardag. Men tänk om svårhetsgraden skulle vara exakt samma -men med andra ord som inte alls finns i min vardag, då skulle ju jag inte kunna någonting. Förstår ni vart jag vill komma?
Det kan ju också vara som så att ett fattigt barn i Afrika som inte ens kan läsa kanske har ett mycket mer logiskt tänkande än vad jag har, men eftersom att jag har fått utbildning och inte han så blir ju jag den "smarta" av oss två.
Sen har vi även den "estetiska intelligensen". Kan man mäta den? Eller hur socialt kompetent man är? Är inte det en typ av "intelligens".
Förstår ni vart jag vill komma?
Nej, högskoleprovet känndes i alla fall som om att det gick bra. Sen får vill väll se vad de små bläckplumparna säger.
