och ännu en gång har jag fått bekräftat för mig att människosläktet är nog ändå en rikigt värdelös ras

Ibland blir jag bara så rackans bitter på mig själv. Ja, jag vet. Man ska lära av sina misstag. Men gör jag det eller? Inte det mista. Måste man gå på samma minfält om och om igen? Måste man få glasskärvor i ådrorna igen för att man ska fatta? Uppenbarligen så hjälper det inte mig, för jag traskar hänsynslöst över den jävla åkern om och om igen. Och igen. Helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0