aliquando et insanire iucundum est

Du har ett sätt att dyka upp i mina tankar när jag minst anar det. Du har ett sätt att få din röst att eka runt om kring mig. Jag antar att du betyder mer för mig än vad jag vill att du ska göra. Jag vet ju att du egentligen bara är en chimär, men endå så gör det så ont, ont.  Eller, jag antar att det inte är dig jag längtar, utan jag längtar nog det vi hade. Det är egentligen för synd att du är en jävlahelveteschimär. Jag hatar dig lite för det. Eller, egentligen hatar jag mest mig själv för att du fortfarande exicterar överallt. Också hatar jag mig själv ganska mycket för att jag gav dig en gloria.

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat.