"Det var en gång en apa som hette Måns."
Ni vet den dära leken som man alltid gjorde när man var liten...
...man tar ett linjerat papper och skriver en mening på raden högst upp, men det sista ordet/satsen skriver man på nästa rad, viker papperet och ger det till nästa person. Person nummer två får nu fortsätta på min mening (ovetande vad den egentligen är, han/hon vet ju bara sista ordet/satsen...) och skriver sista ordet/satsen på sin mening på rad tre, viker och skickar sedan vidare pappret. You get the picture.
Så här kul har jag, Emmy, Jimmy och Måns på våra historialektioner;
Det var en gång en apa som hette Måns. Hans favvo
var ligger den någonstans?
Han gick hur som helst vidare, ända till vägens slut.
När han var där sade han "Äre lol eller, det är nämligen rätt lol för mig Hehehehehehe jag
är snygg osv. Nejnej, svarade han. Jag menade
att hon bah doh och sen jah bah meh liksom.
Sen kom jungfrun ut ur kapellet, efter två timmar.
Prästen frågade "Äru retard eller?"
han svarade: Ja, kanske... Du är ganska snygg,
men det brydde inte hon sig om. Hon bah
fortsatte att skriva klart breven så fort som möjligt.
Han drog dit ingen hade varit förut, till landet där drakar flög och där kungar härskade, för
att hitta frid. Så den döde tog sitt avlast brev och bad
sin äckliga kusin. Snart väntar döden oss alla
och jordgubbarna var gröna och omogna.
Detta löstes genom att påven slog Martin, rakt på
kuken. Va? Nej, jag tycker inte att bananen
ser ut så. Skumm. Ja, till och med skummare än en skummtomte. Dom kan man i och för sig mickra
om inte de hade varit där hade ju allt varit förstört. De samlades allihopa och sate sig i en ring.
Sedan så dog alla av att påven hade så mycket gaser i magen så när han blev träffad av blixten så blev det som en atombomb. SLUT
(Det var Måns som fick ryck där på slutet... haha) Jag skrattade så att jag grät när vi läste upp den högt.
Igår gick jag hem till Marcus när den lååånga historialektionen var slut. Alexander hade jobbat hela dagen, så han låg och sov på en madrass på golvet när jag kom dit. (Ni borde verkligen gifta er... Ni umgås mer med varandra än vad jag någonsin har gjort med någon av mina pojkvänner. Och jag har endå BOTT ihop med Marcus...)
I alla fall. Efter en lååång historialektion var jag också ganska trött och gick och la mig för att sova i Marcus säng. Uppenbarligen var Marcus också trött, eftersom att jag vaknar 2 h senare av att han ligger och håller om mig. Bakom mig, sovandes. Lägg märke till Bakom mig.
Anyhow. Efter en liten stund begrunnande från min sida vaknade både Alle och Marcus (av Daniels datorspelande. Jag har aldrig fattat vitsen med datorspel...) Alexander och Marcus ligger och pratar om ditt och datt, Alle tittar till och med på Marcus (Han ligger fortfarande bakom mig sett från Alles håll). Nån av de små prinsarna kläckte ut sig nått som lät as kul, varpå jag började fnittra. Alle sätter sig då käpprätt upp på sin madrass och utropar "ÄR LINNÉA HÄR?! Va? Jag såg dig inte! Du är så liten! Faan vad du är liten Linnéa!!!" Hahahaha. Jag garvade så jag dog. Okej att jag är liten, men va faan. (Och nej, jag hade inget stort duntäcke eller nått. Inte ens en liten filt.) Hahahaha.
Resten av fredagskvällen kan nog samanfattas med kittelbrottning mot Marcus, lite deep talk med Alle, mycket humor och riktigtriktigt mycket garv.
...man tar ett linjerat papper och skriver en mening på raden högst upp, men det sista ordet/satsen skriver man på nästa rad, viker papperet och ger det till nästa person. Person nummer två får nu fortsätta på min mening (ovetande vad den egentligen är, han/hon vet ju bara sista ordet/satsen...) och skriver sista ordet/satsen på sin mening på rad tre, viker och skickar sedan vidare pappret. You get the picture.
Så här kul har jag, Emmy, Jimmy och Måns på våra historialektioner;
Det var en gång en apa som hette Måns. Hans favvo
var ligger den någonstans?
Han gick hur som helst vidare, ända till vägens slut.
När han var där sade han "Äre lol eller, det är nämligen rätt lol för mig Hehehehehehe jag
är snygg osv. Nejnej, svarade han. Jag menade
att hon bah doh och sen jah bah meh liksom.
Sen kom jungfrun ut ur kapellet, efter två timmar.
Prästen frågade "Äru retard eller?"
han svarade: Ja, kanske... Du är ganska snygg,
men det brydde inte hon sig om. Hon bah
fortsatte att skriva klart breven så fort som möjligt.
Han drog dit ingen hade varit förut, till landet där drakar flög och där kungar härskade, för
att hitta frid. Så den döde tog sitt avlast brev och bad
sin äckliga kusin. Snart väntar döden oss alla
och jordgubbarna var gröna och omogna.
Detta löstes genom att påven slog Martin, rakt på
kuken. Va? Nej, jag tycker inte att bananen
ser ut så. Skumm. Ja, till och med skummare än en skummtomte. Dom kan man i och för sig mickra
om inte de hade varit där hade ju allt varit förstört. De samlades allihopa och sate sig i en ring.
Sedan så dog alla av att påven hade så mycket gaser i magen så när han blev träffad av blixten så blev det som en atombomb. SLUT
(Det var Måns som fick ryck där på slutet... haha) Jag skrattade så att jag grät när vi läste upp den högt.
Igår gick jag hem till Marcus när den lååånga historialektionen var slut. Alexander hade jobbat hela dagen, så han låg och sov på en madrass på golvet när jag kom dit. (Ni borde verkligen gifta er... Ni umgås mer med varandra än vad jag någonsin har gjort med någon av mina pojkvänner. Och jag har endå BOTT ihop med Marcus...)
I alla fall. Efter en lååång historialektion var jag också ganska trött och gick och la mig för att sova i Marcus säng. Uppenbarligen var Marcus också trött, eftersom att jag vaknar 2 h senare av att han ligger och håller om mig. Bakom mig, sovandes. Lägg märke till Bakom mig.
Anyhow. Efter en liten stund begrunnande från min sida vaknade både Alle och Marcus (av Daniels datorspelande. Jag har aldrig fattat vitsen med datorspel...) Alexander och Marcus ligger och pratar om ditt och datt, Alle tittar till och med på Marcus (Han ligger fortfarande bakom mig sett från Alles håll). Nån av de små prinsarna kläckte ut sig nått som lät as kul, varpå jag började fnittra. Alle sätter sig då käpprätt upp på sin madrass och utropar "ÄR LINNÉA HÄR?! Va? Jag såg dig inte! Du är så liten! Faan vad du är liten Linnéa!!!" Hahahaha. Jag garvade så jag dog. Okej att jag är liten, men va faan. (Och nej, jag hade inget stort duntäcke eller nått. Inte ens en liten filt.) Hahahaha.
Resten av fredagskvällen kan nog samanfattas med kittelbrottning mot Marcus, lite deep talk med Alle, mycket humor och riktigtriktigt mycket garv.
Kommentarer
Trackback
