Kanske det viktigaste blogginlägget jag någonsin skrivigt.

"Bra Linnéa! Nu skapar du musiiik!"
Min pianolärare Tomas ord när jag improviserade på Bach. Jag rös faktiskt lite.

Den 23/1 var jag och Christian på Beethoven, symfoni 5. Hela Berwalldhallen höll andan tror jag. Jag gjorde det i alla fall -i nästan 1 h. Eller var det 1 h? Jag minns faktiskt inte, det kunde vart längre, det kunde vart kortare. Det känndes nästan som om hela universum stannade på något vis, tiden försvann in i det oändliga. Det låter töntigt -jag vet, men thats what music really is about. Min passion. Musik är någonting så vackert! Med risk för att låta ännu töntigare så är musik verkligen det vackraste som finns. Jag lever för musiken. Jag vet, man borde leva för livet, men jag lever mitt liv genom musiken. Jag förstår att inte alla känner som jag när det kommer till musik, men jag hoppas innerligt att alla människor någon dag hittar samma livsglädje och passion som jag hittar i musiken i någonting annat.

Sammanlagt har jag just nu 10 timmar i veckan schemalagda musiktimmar, och utanför det sitter man nästan alltid i korridoren och lär sig en ny stämma eller ett nytt akord. Jag har verkligen märkt hur mycket jag har utveckat mitt kunnande inom musiken på bara 1½ år!
Jag tycker det är så fascinerande hur allt jag lärt mig verkligen hänger ihop. Man kan verkligen inte slöa på en enda musik- och gehörsläralektion, för då fattar man ingenting på nästa lektion. Och allt jag lär mig på de lektionerna tar jag sedan med mig och använder i både musikteknikslektionerna och sololektionerna -för att inte tänka på hur mycket jag använder mig av det utanför skolan i nästan varje sak jag gör. Jag lär mig verkligen för livet!


Som jag altid sakt; hellre död än döv.

Kommentarer
Postat av: lOoEnMOrdAreENNn^

HHAHAHAHHAHHAAHAHHAHAHHAHAHAHHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHAHAHHA

2008-01-31 @ 21:35:04
Postat av: Din Jimmy?

Jag känner precis likadant... Vad finns det att leva för bortsett från musik? Typ inget. Fattar inte hur folk som inte är musikintresserade klarar sig igenom livet utan att deppa ihop. Ta en av mina gamla mellanstadie-klasskompisar till exempel. Han var på samma buss som jag härom dagen, och vi snackade lite och så. Om typ skolan, jobb, framtiden e.t.c. Han kunde inte fatta hur man
kunde leva för musik. För ljud liksom - som man inte ens kan ta på. Hans passion, däremot, var plåtslagning. Fixa bucklor i bilar, och det kan han tänka sig hålla på med hela livet sade han. Tur att folk är olika antar jag.

2008-01-31 @ 23:12:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0