aliquando et insanire iucundum est

Någon gång där på natten kom Annan och jag hem till puffen efter en rikigt trevlig (par?)middag. Tanken var väll att vi skulle sova (eller Annas tanke var att vi skulle dra en film) men det blev ingetdera. Istället blev det prat, fniss, en liten tår, asgarv, prat, prat och ännu mer prat. Tack Anna! Du disikerar mina tankar så otroligt bra.! Inte kanske för att jag förstår mig på dom bättre -men det reder sig i alla fall lite mer. Tack för att du är så underbar och tack för att du vill vara min vän!

    
(som vanligt... klicka på bilden så bli den större)