aliquando et insanire iucundum est

Imorse lyckades jag med det omöjliga -jag gick rakt in i en lyckstolpe! Att prata i telefon i ena örat, lyssna på musik i det andra, byta låt, småspringa och ha skit brottom är kanske inte den bästa kombinationen. Särskillt inte om det står en lyckstolpe i vägen.! När jag andfådd störtade in i klassrummet konstaterade halva klassen att jag var röd och svullen i pannan (ja, ni kan ju tänka er smällen) och vid lunch sa Sara att jag var lite blå! Jag hoppahoppas inte att jag kommer att få ett rackarns blåmärke!

Nej, nu ska jag gå ner på stan och äta med Stefan och Dennis, sen träning. Ojoj, har inte tränat på för många dagar känner jag.

Juste! Höll på att glöma. Nu står det snödroppar lite varstans runt om Norrtäljetrakterna. Kanske våren och denns härliga värme är på väg ändå. Hoppas.