aliquando et insanire iucundum est

Idag är änglarnas dag. I alla fall enligt bibeln.

Minst 10 AU-soldater (fredsstyrkan) dödades idag i Darfur. Flera tusen munkar -hitils- har dött under upproret i Burma. Två danska soldater dödades idag av talibaner i Afghanistan. Minst 31 perosner dog idag av sprängdåd i Kabul.

And you are asking me over and over agin; "Wheres your faith?"
Believe me, Ive tried. so hard.

Drömde om dig i natt. Igen.
Jag bara undrar, tänker du på mig lika ofta som jag tänker på dig?

J'ai perdu mes repères.
Vapen och ammunition bultar än.

Det stannade idag igen. Den helvetes jävla skiten stannade igen! Jag blir bara så trött på det... Kan det inte bara bestämma sig för om det ska vara på eller av? Så att jag kan slippa hela skiten.

Allt stannar upp. För några få sekunder stannar allt upp. Allt blir till vakum. Jag håller andan och väntar. Väntarväntarväntar. Varje gång känns det som en evighet. Hela huvudet blir tomt på tankar. Det enda som finns är väntan. Det blir tyst också. Så fruktansvärt tyst. Allt jag hör är att det är något som saknas.
Sen slår det på igen.
När jag vaknar upp förstår jag att jag inte befann mig i någon evighet. Att evigheten egentligen bara var några få sekunder. Några få sekunder som flög förbi dig så snabbt att du inte ens märkte dem. Men för mig varade det i en evighet.



Jag antar att det är nu som jag ska förstå hur mycket livet är värt egentligen? Det gör jag. Det har jag nog alltid gjort. Men är det nu jag verkligen ska förstå?

tårarna bara rinner ner för mina kinder. Det finns inget stopp. Inte just nu i alla fall. Har nog aldrig blivigt så berörd i hela mitt liv. http://hejaabbe.blogspot.com/ Om Abbe. En kämparkille med en kämparfamilj! Så otroligt strak! Och med en så otroligt modig familj! Scrolla ner hela vägen och läs från början. Det gjorde jag. Non stop till slutet. Så otroligt vackert -så fruktansvärt sorligt. gränslös lycka när allt blev litelite bättre igen.

för att få en liten inblick har jag kopierat en liten del (snälla Abbes pappa, hoppas de är okej)
"Och så skulle såklart Abbe få en liten present med. Han är ju trots allt orsaken till alltihop. En liten nallebjörn och ett kort med två ord som fick mig att tappa konceptet helt. "Heja Abbe", stod det. Så otroligt väl formulerat. Allt det man vill få fram men inte vet hur, sagt i två små ord. Jag svalde och svalde igen, men klumpen i halsen bara växte. Tårarna pressade på och jag böjde ner huvudet och knep ihop ögonen så hårt jag kunde.
Bara ingen säger något nu så jag måste svara, tänkte jag."

jag gråter så jag hulkar bara jag läser dessa rader en gång till. All lyckoönskningar till er, Abbe + familj! Ni finns i mina tankar.!

Idag kallade min pluffplutt (AKA Anna) mig för en fis i rymden... Då kännde jag mig älskad ;)
Det här är i alla fall en liten del av den bilden jag ritade och använde mig av när jag skulle förklara för puffen vad konflikterna i mellanöstern är:




Mycket pedagogiskt om jag får säga det själv... Hoppas du lärde dig nått Anna! :p (cirkeln i mitten är ett land...)


Idag när jag, Fredrik och Anna var på väg till matsalen stod det några filurer utanför estet och delade ut små orangea lappar... Högst upp stode det med "roliga" bokstäver: Junis. Under junis var det en liten text om hur man kan, om man vill, bli juniorledare. Det var dock ett krav -man var tuvungen att vara nykter och drogfri. (Vid ALLA tillfällen NÅGONSIN.) Jag skrattade så mycket att jag nästan inte kunde gå upp för trappan till matsalen.

Stressade ihjäl mig idag för att hinna till apoteket för att köpa nuvaring. (recpetbelagt, för er som inte vet vad det är... synd!) Kul att jag upptäkte att det var inte alls idag jag ska använda det utan om typ tre veckor. Kul. Och biverkningarna vad inte så roliga dom häller;

* huvudvärk

* obehag

* viktökning

* bröstspänningar

* humörsförändringar (t.ex nedstämdhet och känslomässig labilitet)

* smärtsamma menstruationer

* acne

* minskad sexlust

* smärta i underlivet
* buksmärtor, illamående
* migrän
* klåda
* hudutsla
* yrse
* ångest
* kräkningar
* infektioner
* ryggsmärtor
* svullen buk

* trötthet

Det är låter ju skoj. Ibland blir jag bara så besvikna på alla läkare som inte kan kläcka ur sig sådanna här saker på en gång. Innan man går och köper "nått som ska vara bra för en." Kul. Värt 300 spänn? Inte ett öre.

What can I say? All I need you to know is that I'm like a bird, I only fly away.
I don't know where my soul is, I don't know where my home is.

Vem är du egentligen? Ju mer jag skrapar på ytan, desto mer upptäcker jag att det finns att utforska. Du är som en gåta jag måste lösa för att få ta del av sanningen.
Vad känner, tycker och tänker du? Är du verkligen så mainstreen som du vill vara? För att få vara mainstreen måste man vara som alla andra, men det är inte du. I mina ögon är du speciell. Du är vackare än mainstreen. Du är vackrare än alla andra. Du är vacker.

I´m like a bird. Would you like to be my nest?

Idag har varit en mycket konstig dag... Dagen började med att jag, kl 01.34, brände upp mina näshår! Hör och häpnad, men det är möjligt. Vaknade runt 11.30 med en smärta i näsan som fortfarande inte gått över. Försökte vara lite produktiv när jag väl hade pallrat mig upp ur sängen, vilket resulterade i övningskörning. När jag sitter bakom ratten hoppar bilen fram, thats it.
Efter ett nervöst sammanbrott var det dax för dans. Först upp i grabsens repa för att byta om (om mublerad och fin) och sen ner till dansgolvet. Sjukt kul. Blev lite irriterad på fettot bara, men bara man inte kollar åt hennes håll så går det bra. Jag berättade om näshåren för Anna och Sara... Vad gör man inte för några goda skratt?
Väl hemma var det pluggplugg som gällde, vilket resulterade i att jag nu sitter här och bloggar.
Och hela tiden har det känns det som om jag inte är här.

Nej, nu får det ta mig fan vara nog! Jag är så jäkla trött på alla emos! Hur kan man göra en livsstil av att hata livet?! Hur kan det bli en trend att vara pessimistisk?! Det måste ju vara något knorr på människor villja sitta i små primitiva grupper och skära sig tillsamans! Livet lever man för att njuta av det; inte för att bygga berg av självförakt och hat mot andra.

Och hur många av alla dessa men-jag-vill-bara-passa-in-människor vet egentligen någonting om själva musikgenren emo.? Inte många. Ingenting säger att det emotionella i emomusik måste vara negativt. men vad har alla sönderpiercade, trettonåriga små flickor med rosa hår gjort för den musiken? precis ingenting, utom att dragit en anmäl uppfattning om att det måste vara negativt. Vadå misslyckat. De kunde inte ens lyckas med att visa omvärlden vad de egentligen står för (om de nu vet det själva...) Så patetiskt.

Alla barnen lekte på gräsmattan utom Porre, för att han lekte att han var en ekorre.
Alla barnen klättrade i trädet, även Porre, för att han var en ekorre.

Emmy är en pingla!
(Humor på estet nivå...)

För några dagar sen var sötaste Anna mer uppåt än vanligt. Orsak? Sötnosen pappa hade kirrat en ny stereo till bilen -med fjärkontroll! Hur kul kan det egentligen bli?! Vi satt i kaffen när hon berättade, och jag skrattade tills jag grät! Folket runt om kring kollade lite snett... men va fan -vi är estetare!
Anyway. Tillbaks till fjärkontrollen. Hur lat får man bli egentligen? (sorry anna) Men om stereon är i bilen så är det inte såå många muskler som måste ansträngas för att sträcka sig fram och byta låt. Haha, det är bara sooo Anna!


Idag upptäcke jag och Emmy en viss Anna sitta borta vid media när vi hade engelska. Snäll som man är tänkte jag påminna henne om att vi faktiskt hade lektion... men vem orkar gå hela vägen i centrakorridoren från estet bort till media? Inte jag iaf. Då är det tur att jag har ett "puff språk". Så jag ropade för fulla muggar "puffen!" och Eftersom att Anna är så söt fattade hon direkt och svarade med ett "puffesnuffen!" Hahaha. Vi är inte riktigt kloka Anna och jag! Ja, inte en chans att en vanlig människa skulle ställa sig och skrika puff i centralkorridoren på roden... men vad gör man inte!

För övrigt så längtar jag tills imorgon!

jag vill känna din nakna hud mot min. dina brännande kyssar i min nacke. dina andetag mot mina skuldror.

var det dig jag såg
som en skugga ur mina drömmar
var det dig jag såg
dig jag svor att aldrig glömma

någon ligger i gräset
med frostiga kläder
så stilla och vit
blåljusen blinkar
tänk vad man kan göra
med en liten kniv
jag vet inte varför
men jag återvänder alltid hit
det var väl
något vi gjorde
något vi sa här
som förändrade mitt liv

var det dig jag såg
som en skugga ur mina drömmar
var det dig jag såg
dig jag svor att aldrig glömma
var det dig jag såg
som ett spöke från döda drömmar
var det dig jag såg
har jag äntligen lyckats glömma?


det tär

Jag älskar dig!

Igår var jag på Depp Shit n Trouble! (och självklart en massa andra band också, men det var ju dom som var själva "huvudatraktionen" ;-)..) Idag kan jag knappt prata för att jag och Emilia skrek så mycket, och jag kan absolut inte titta ner med huvet. Min nacke är helt död... Men det var det värt! Eller hur brudar?! Sjukt bra spelning grabbar!

För övrigt så jag har jag nu ännu en gång fallit in i mainstreem. Jag har skaffat facebook! men mest bara för att kolla på Freddys nya foton.. (skit snygga) Jag har inte rikigt klurat ut hur det funkar än, men det kommer nog.

Värt att nämna är nog att jag längtar tills ikväll. See you then!

Typ förra veckan frågade jag min kära vän Fredrik vad han egentligen tyckter och tänker om mig. Han svarade då med; "Nä, det vill jag nog inte säga." Jag antog då självklart att han inte tyckte om mig. Lite ledsen frågade jag samma fråga en gång till (jag blev såklart fundersam över vad han inte tyckte om..) Han svarade då med; "Okej, jag säger sen. Jag måste bara tänka ut någonting först..." Hmm, jaja, jag får väll fråga senare då tänkte jag.

Några timmar senare ställde jag samma fråga igen. Efter en lång paus sa han med lite darrande stämma; "Om man skulle kunna vara perfekt skulle du vara det."

Första gången jag och Fredrik träffade var vi runt 9 år skulle jag tro. Självklart blev vi betuttade i varandra, men blyg som man var blev det bara lite pussar. (bullenmellanbenen). Flera år senare möttes våra vägar igen, och sen dess har i alla fall jag varit fast. Skulle nog inte klara mig utan dig. Du är den som förstår, den som jag kan lita på, den som alltid finns där. 

Du är den omtänsammaste persson jag någonsin har träffat tror jag. Jag har nog aldrig träffat en sådan genomsnäll människa. (Ja gubben, du är tyvärr lite dumsnäll...) Du är en sådan person som man inte kan förklara med ord (det svenska språket är inte tillräkligt). För att verkligen förstå hur vacker du är måste man träffa dig och ta del av din underbarhet.

älskar dig

Jag vill att du ska berätta för mig vad du tänker på nu för tiden. Jag vill att du ska berätta för mig vad du drömmer om. Jag vill att du ska berätta för mig att du mår bra. Jag vill att du ska berätta för mig hur allt är bra, att vi är bra. Bara berätta för mig.


Tack för idag. Jag kände med en gång hur lugn jag blev när du var nära. Du är mitt lugn. När jag är med dig är jag mig själv men i en annan dimension. Du rätar ut mina tankar samtidigt som du snurrar till det så mycket att jag nästan bli åksjuk. Det är åksjukan som jag tyvärr inte kan ta.

I hope life treats you kind,
And I hope you have all you've dreamed of
And I wish you joy and happiness
But above all this, I wish you love

jag vill sitta i din säng med en rykandes kopp te med tre sockerbitar i med stjärnorna tindrandes utanför ditt fönster och vi förundrar alla gestalter och jag försöker få dig djup men det lyckas inte istället skrattar du ditt pärleskratt och kittlar mig tills det skvimper ut ur min kopp och vi sover på golvet för annars blir vi klibbiga av teét och när vi vaknar igen dricker vi mera te och ser att alla gestalter har förflyttat sig ett halvt jordvarv och jag tänker att det var tur och jag tänker att jag vill kyssa dig men jag vill inte avbryta ditt pärlskratt och du slutar aldrig skratta eftersom att jag aldrig slutar le men det är omöjligt att sluta le när du är nära så jag försöker få lite avstånd bara för att få dig sluta vara så vacker så att jag kan kyssa dig men du slutar aldrig vara vacker och jag slutar aldrig le så jag kysser dig aldrig men jag trevar med mina fingertoppar över hela dig och jag ser hur du ryser speciellt när jag drar mina naglar över din ryggrad och du skrattar ännu mer när jag kommer ner till dina knän och jag önskar att du alltid kommer att finnas nära för att du har det finaste skrattet också skrattar jag ännu mer mest bara för att du inte ska sluta även om jag vet att du aldrig kommer att göra det och sen trevar jag och mina fingertoppar upp igen över dig och du fångar mina fingertoppar i din stora hand och vi konstaterar att du har mycket större händer än vad jag har och faktiskt mycket större fötter än vad jag har och du säger att det skulle vara konstigt annars och jag svarar med att du är konstig fast du egentligen inte är så konstig bara väldigt underbar och du undrar varför och jag säger för att det är för ditt pärleskratt fast vi båda vet att det egenligen är för den du är på insidan för det är insidan som räknas och jag försöker få dig djup igen men det fungerar inte den här gången häller för det fungerar aldrig istället anser du att man borde uppfinna en parfym som doftar mig och jag fnittrar fram att det kanske är den parfymen jag har på mig som du tycker doftar mig men du svarar bara med att med dina stora gröna ögon titta på mig med blåögd blick och jag försöker lägga på minnet att du ska få min parfym i julklapp och du undrar hur du doftar och för att förklara det lagar jag till det godaste teét vi någonsin har drukit och du förstår att jag tycker att du doftar gott och jag tänker ännu en gång på att kyssa dig men nu både skrattar du och dricker te och jag törs inte rikigt men när vi sitter där på golvet snuddar din armbåge vid min och vi båda känner stöten men vi båda låssas som ingenting och hela dagen går åt på att se dina ögonfransar växa och ingenting har någonsin fascinerat mig så mycket och när natten kommer böjar gestalterna komma fram igen och vi förundras dem för att de får se hela samfundet och de får se helheten medans vi sitter här nere och försöker förstå men det kommer vi aldrig göra så vi övergår istället till att räkna mina fräknar på min näsa men det är sensommar så det finns nästan inga kvar men vi får det i alla fall till ett tvåsiffrigt tal och du säger att vi är som ett tvåsiffrigt tal att vi liksom hör ihop och jag blir varm i hela kroppen och jag känner en ivrig längtan efter att kyssa dig men du är så vacker och jag vill inte förstöra något så gudomligt så jag tvingar mig själv att koncentrera mig på din halsgrop för att inte kyssa dig och det fungerar faktiskt riktigt bra men mitt i allt stirrande på din halsgrop känner jag plötsligt dina läppar mot mina dina läppar mot mina dina läppar mot mina och jag blir stel av lycka och sedan avslappnad för att du smakar vanilj och vanilj har en avslappnande effekt och våra läppar möts igen och igen och igen och jag kan inte få nog av dig för att du är som en drog som uppfyller mig och så fort du är nära att försvinna så kysser jag dig ännu en gång för jag vill inte att vaniljkännslan ska försvinna och jag vill inte att du ska försvinna men tillslut är allt mitt saliv slut och dina läppar är inte så mjuka som de var förut och vi bestämmer oss för att dricka lite mer te och jag väljer så klart vaniljte och jag förklarar för dig att du är en vaniljkille och du skrattar ditt pärleskratt och jag känner mig trygg och jag börjar inse vad kärlek är och jag kysser dig igen och känner att det är kärlek.

Idag när jag åkte ifrån dig åkte jag först åt fel håll. Sen när jag hade kommit rätt så gick jag upp på fel sida. Allt jag tänkte på var att springa tillbaka till dig. Förlåt, men du gör mig lycklig.

För några dagar sen gick jag in i ett träd!

---

Ja, just nu borde jag egentligen pluggapluggaplugga matte! Kul att det bara har gått lite mer än en vecka sen jag hade min första matte lektion och jag ligger reeeedan efter -jätte mycket också! Alltså, jag fattar typ vad jag ska räkna, men jag orkar verklgen inte. I alla fall inte just nu! Känner mig riktigt sliten efter helgen och det enda jag vill nu är typ att spola tillbaka alla dagar till fredag så att jag får uppleva allt underbart en gång till. En sån maskin ska jag nog uppfinna...

Nä, vad gör man. "Jag är inte den som är den" Haha Ja, undrar vem som är mest kronsikt sliten egentligen..?

Idag hade jag bestämt mig för att köpa mig ett par gympaskor! Tro det eller ej, av alla alla alla skor jag har så är inte ett enda par gympaskor... Nu när hurtiga jag ska börja träna igen tänkte jag att stunden är kommer att köpa mig ett par..... Jag gick typ överallt! Från ena sidan av lilla Norrtälje till andra, men jag hittade ingenting! Det har aldrig aldrig hänt förut att jag inte har hittat några skor -men det fanns ju verkligen ingenting! Alla var ju bara såå fula. Inte en chans att jag sätter på mig ett par fula skor, never. Jag tror nog inte att jag någonsin har tänkt på hur fula gympaskor är, men det är dom! Jag måste nog skriva ett förslagsbrev till typ blink att dom borde börja göra gymaskor... (Nej, jag är inte en brat! bara en skofantast.)

Så isället köpte jag ett par svarta converse med vit sula och ett par svarta kilklack med ett super snyggt spänne. =)

Idag har verkligen varit en vacker dag! Tanken slog mig när jag gick tvärs över plattan (som för övrigt inte är så vacker..) Solen sken, kent pulserade i mina öron och två killar invigningsflygde ett nytt modellplan. självklart skulle planet få lite knäpp precis vid mig, och om inte jag hade gjort en undanmanöver skulle nog varken jag eller planet vara helt nu. (Okej, jag kanske skulle vara det, men inte planet.) förvånat kollade jag och de två pojkarna på varandra, och utan att jag kunde hjälpa mig själv började jag as garva, likså de två pojkarna. Det var skönt, att stå där på varsin sida av plattan och skratta. Fnittrandes sprang jag iväg, med en skön känsla i magen.

Inhandlande idag den tredje väskan jag har köpt bara under denna vecka... (Och det är bara onsdag! oj...) Men den här var så gudomlig att jag inte kunde hjälpa det! Gräddvit med svartlackade detaljer - I love! Nu borde jag nog inte köpa några fler väskor på ett tag.

Dagen blev nog ännu vackrare under kommunikationen. Den slappaste lektionen jag har haft på typ fem år, riktigt skönt. Men det var inte det som gjorde den så bra, utan ni! Ni är så fina! Hur har jag ens överlevt ett helt år utan er?! Ni är precis så vackra och fina som man kan bli! Jag ska nog rymma över till eran koridor någon dag och hoppas på att ingen ser att jag inte riktigt passar in. (Eller så får vi allihopa gå till E). Love and miss you all!

"Love is not blind, it´s retarded"

OBS. DETTA BLOGGINLÄGG SKREVS FÖR 11 DAGAR SEN! Förvirrade jag råkade bara trycka på "utkastknappen" istället för "publiceraknappen."

---

För några dagar sen vaknade jag upp ganska tidigt hemma hos Freddy. Jag tänkte passa på att gå ut och njuta av den härliga solen på deras stora altan. MEN, sekunden jag öppnar dörren slogs höstdoften emot mig! No! Egentligen älskar jag höstdoften, men just då blev jag bara deprimerad. Sommaren ska inteinteinte vara slut än! (Höstdoften = en kall doft som fyller upp hela lungorna med härliga höstfärger och gör så att hela kroppen får sig ett litet knyck. För att relatera till andra dofter blir det nog; insjödoft blandat med porslindoft med en gnutta sanddoft.) Jag ska banne mig spraya alla löven gröna och fina igen för att sedan nåla fast dom på trädet. Dom stora svarta molnen ska jag blåsa bort med min hårtork och solen ska jag locka fram med lite tussilago! Sommaren får inte vara över! Jag älskar värme, hatar att frysa!  Kom hit och värm mig!

---

Vi esteter invigde i alla fall den nya terminen med att åka på läger. Där togs den absolut sissta sommarbilden, skulle jag tro;
 
Det är jag och min sötnos (aka Anna) som ligger och glassar i den ljuvliga sanden. En massa kul och spännande saker hände också på detta läger. Tyvärr mörkar jag nog dessa händelser för både min egen skull, mina klasskamraters skull och hela estets framtida ryktes skull.

Jag gjorde precis något som jag aldrig gjort förut i hela mtt liv! Håll i er nu; Jag åt ensam i Rodens matsal! På grund av hur mina pianolektioner och sånglektioner är shemalagda måste jag rusa och äta, alltså har jag inte tid att vänta på någon. Jag vet, jag är en tönt som tycker att det är läskigt, men jag får värsta känslan i magen jag bara tänker på det... Som tur är så är det 12.45, vilket betyder att hela matsalen är typ tom, men det var fortfarande ganska läskigt. Så, nu har jag iallafall gjort det, och jag måste fortsätta göra det varje tisdag. wohoo.. haha!

(X) Att göra i livet; någonting jag fruktar.

Idag när jag satt på bussen hem så började det spöspöregna! Inte så kul att gå hem från busshållsplatsen tänkte jag och började ringa till min mor och far. Den enda som var hemma var tyvärr min lilla lillesyster Erica. Hmm, jaja, jag får väll gå då... Men vad ser jag inte när jag klev av bussen? Jo, världens sötaste lillasyster på sin moppe i en super röd regnjacka! På med hjälmen och swich hem! Första gången jag åkte med Erica faktiskt... Lite läskigt, men super kul. Tack syrran för att du är så söt!

För övrigt så fyllde min mamma år idag (hon fick det vanliga; en bok.) Jag fick duka, och jag bestämde mig för att göra näckrosor av servetterna. Då kom jag och tänka på dig. Kommer du ihåg när du lärde mig att vika näckrosor? Det måste vara minst fem år sen! Och vi kan ju inte ha setts på minst 2 år... Vi får gå och ta en fika någon dag, to catch up!

Dagen får väll avslutas med att jag redan längtar till helgen!