Tji på dig!
Den sköna listan presenterades av BMJ - British Medicine Journal bara några dagar sen. Erkänn att du trodde att alla dessa påståenden hade vetenskaplig täckning:
- Att man bör dricka minst åtta glas vatten om dagen
- Att vi använder endast 10 % av vår hjärna
- Hår och naglar fortsätter växa efter vi har dött
- Att om man rakar sig oftare gör att man får tjockare och snabbare återväxt
- Att läsning i dåligt ljus förstör synen
- Att mobiltelefoner stör medicinsk- och flygplansutrustning
Mer inteformation hittar du på http://www.bmj.com/cgi/content/short/335/7633/1288
13/2
längtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtarlängtar
-
Är det bara jag som glömmer bort att vissa människor existerar?
Om exakt 1 månad och 3 dagar kommer jag och Jimmy stå i publikhavet och njuta. Det är 34 dagar, vilket är typ ingenting.
Puffen konstaterade någonting för mig igår -att hennes liv är ganska grått just nu. "Jahopp" sa jag "jag tycker inte mitt liv är så grått... Men vad är det som skilljer ditt liv från mitt?"
"Alltså, utan dig skulle i alla fall mitt liv vara mycket mörkare."
Det är kanske därför mitt liv inte är så grått.
Himlen var blå idag. Och solen lyste faktiskt. Det var jag som såg det och var tvungen att avbryta historiens tråkigaste historialektion med att utropa det! Alla titta ut genom de tummade fönstren och jag njöt lite tills solen gick ner. Det var fint.
Nu ska jag knata ner på stan, handla ett smycke och sen jobba. Jag har faktiskt inte jobbat på 2 veckor. Det känns faktiskt nästan lite nervöst.
Helgen kommer fyllas med plugg och brudmys. Psykologi är så sjukt intressant (på riktigt -jag spillde te över hela mig för att jag var så inne i det jag satt och skrev.. sjukt intressant) men kanske inte det lättaste. Bara jag fattar själva helheten tills på måndag så...
"Ge mig ett s, ge mig ett ommar!" (citat från en fin flicka)
(Juste... jag tror att jag har glömt att tacka för en underbar date som kom att vara nästan en hel dag) :)
BUHU
/Sara som tänkte överraska L.
Tack
(som vanligt... klicka på bilden så bli den större)
-
Artist: Erica
-
-
"Du har gett mig så väldigt mycket och jag vet inte hur mycket jag har lyckats att ge tillbaka och känner mig lite som en svikare...
...Jag vill ju inte såra dig men det måste bli så. Känn dig inte dumpad, otillräcklig eller nåt annat som du kan känna då och då. Var stolt, var stolt över vilka känslor du lyckats väcka i mig... det är inte många som lyckats med det. Var stolt över att du lyckats att få mig att utvecklats vidare i att kunna känna och prata känslor. Jag är väldigt tacksam för att du kom in i mitt liv och skulle väldigt gärna se att du på nåt sätt fortfarande kan vara en del av mitt liv. Du är helt klart den bästa som har hänt mig senaste året..."
citat av en viss M.
"Om du inte funnits där för mig det här halvåret som har gått skulle inte jag funnits här idag...
...Men det är slut nu."
citat av en viss N.
tell me that your sorry tell me that you need me
Jag tror jag börjar se ett mönster.
Jag är bara så jävla trött på "nu har du fått mig att upptäcka en massa saker.. och nu måste jag utveklas vidare med det. Förlåt."
Det gör bara så jävla ont när du inte vill ha mig.
tell me that your sorry tell me that you need me
i might need you. but who cares?
2007?
Året började ganska lugnt.. I min kalender står det nästan varje dag M.M.M (Mysa Med Markus), vilket jag kan hålla med om. Fast.. Det var i och för sig en kryssning i slutet av Januari som nog är värd att nämna. Fult ös. Tyvärr var det också i slutet av Januari som mina två systar tog planet över haven och landade på Austarlien... Utan mig. Man kunde nästan förutse vad som skulle hända, och inte långt där efter flyttade jag hem till min underbara Markus. Som jag antar att varje förhållande gör ändras en del när man bor tillsammans. Det gick så långt att det blev; "Nej men älskling, har du diskat? Guuued vad romaaantiskt!" Det var också en hel del annat som hände som gjorde att vårat förhållande började knaka i fogarna...
Februari kom dock innan knaket, där också alla hjärtans dag. Kanske en anig överskattat -men 2007s alla hjärtans kunde inte varit bättre. Ett överrös med blommor väntade mig och även en mycket fin kväll på isen i kungsträdgården. Mys.
Mars kom och den välplanerade resan till Idre med konfirmationen (jag var då komfirmationsledare) blev av. Mycket trevlig... Dock om det inte vore för en del sjukhusbesök som var förorsakades av mig. Tyvärr var inte det de första sjukhusbesöken från min sida under detta år -någonting som gjorde mig mycket deppig under en tid men jag kom sedan på att för faan, om nu livet blir kort borde jag leva det till fullo varje dag.!
Många tårar och måga ekg:n har det blivigt... men jag måste nog citera min fina Anna när det kommer till den här punkten; "Linnéa, om du klarar det här klarar du allt... och du kan klara allt.!" Ja Anna, jag kan klara allt. Tack.
April förde med sig många soliga dagar för mig, och den soligaste blev nog när jag fick ett stependium från Roslagens sparbank. En laptop blev det för min del -jag tackar och bockar. (Den har blivigt väl använd måste jag tillägga. Mycket väl använd.)
En mycket solig dag i april var även den 23:e. Jag och min underbara Markus var på The Ark. Någonting som jag aldrig kommer att glömma. Lycka.
I maj fyllde allas vår Rasmus år. Kanske lite töntigt att kalla det en av årets höjdpunkter, men så kul som jag hade då hade jag inte haft på länge. Twisti´n the night away.
Min underbara Markus fyllde också -20 för att vara precis. Även den festen är nog värd att nämna -mycket trevligheter.
Midsommar kom och denna firades på underbara Markus sommarställe. På samma lilla ö befann sig även underbara Alexandra och en hel del andra underbara människor -måste jag tilläga att midsommarafton var underbar?
Det blev en hel del jobb på landkrabban, även en del på flygfyren, denna sommar. Speedig som man är han man med att tjäna en massa pengar plus att ha ett redigt sommarlov. Lycka!
Det var dock precis efter midsommar som det på rikigt började knacka i fogarna mellan mig och inte fullt så underbara Markus. Tre veckor av många tårar och mycket deep talkt flyttade jag iallafall hem ordentligt. Det tog tung. Verkligen allt.
Det känns lite konstigt att säga det.. men efter de tre veckorna kom vecka 30 -den veckan som jag och Markus skulle åkt till Gotland. Istället blev det jag och UnerbaraUnderbaraFreddy som åkte -en av de bästa veckorna i hela mitt liv! Vi var stammisar på gute och bur -men allt vore nästan inget utan de 16 snyggaste pojkar jag någonsin sett som bodde innanför muren som vi tillbringade ungefär 90% av tiden med. Helt underbart! Helt sjukt underbart!
Gotlandsveckan tog slut, och så även sommarlovet efter ett tag. Sorligt, men endå rikigt utvilad och med ny, friska tag tog jag tag i skolan.
Dessa tag försvann dock ganska snabbt då mycket tid gick åt en viss Marcus. (Nya marcus som han kallas i min vänskapskrets). Vårat förhållande utvecklades till något komplicerat som nu inte finns längre. Ganska skönt faktiskt.
Mitt under allt detta blev det en hel del sittandes i oändliga korridorer för min del.
Var bara tvungen att nänma det.
Det var ungafär i den vevan som jag började känna Sara mer och mer. Min Anna intrudicerade oss för varandra, och sen dess har jag varit fast. Nu när jag tänker på det känns det lite som om jag kan dela upp mitt år lite som före och efter Sara. UnderbaraSara. Det hela började med en hel del festande där även UnderbaraEmmy och UnderbaraAnna var inblandade. Lycka!
Festande utvecklades till en närmare vänskap, och nu i efterhand kan jag nästan inte förstå hur jag har klarat mig utan en sådan ängel. (Med risk att låta för konversiell tar jag riksen och kallar henne Ängel). Jag kommer nog aldrig kunna tacka dig för allt. Det enda jag kan säga är nog tack!
Jag vill dock inte glömma Anna, Emmy och Khadidja som jag har tillbringat otroligt mycket tid med denna höst. Underbar tid.!
Tyvärr tappade jag mitt hem för ungefär en vecka sen. Grymt tungt. Nog det tyngsta jag varit med om. Någonsin. Men helt ensam var jag självklart inte -har denna vecka spenderat tid med de underbaratste människorna som finns. Tack. Ännu en gång tack.
Så, vad är summan av 2007? Det har nog varit ett år där jag både har druknat i allt det mörka -men även svävat på lyckan. Jag kommer självklart minnas lyckan med glädje, och lära mig av sorgen. Lära mig av sorgen? Kan man det? Okej, omfrasering -jag kommer lära mig av gårdagen, drömma om framtiden men leva i nuet.
välkommen till år 2008.
Pusshej!
nyårslöften
2008as nyårslöfte? hmmm.
- Bli bra på någonting! (helt seriöst... typ vad som helst. bara jag kan bli bra på någonting någon gång.)
- Göra allt som ska göras i tid. (Och göra allt det där som skulle vart gjort för typ över 2 månader sen...)
- Göra någonting varje dag som skrämmer mig.
- Dricka minst 4 glas vatten om dagen.
- Äta minst en frukt om dagen.
- Plocka undan efter mig. (Så att det inte blir så satans stökigt)
- Sova? nä
- Tänka innan jag uttalar mig om saker och ting. (Like thats gonna happend..)
- Lära mig prioritera så att jag får mer tid till sånt som är mer värdefullt. (typ mina underbara vänner).
- Röra på mig mera.!
- Tänka på minst 20 saker om dagen som gör mig till världens lyckligaste människa.
Jahopp... då ska vi väll se hur bra det kommer gå för mig att hålla dessa löften. Jag skulle gissa en vecka. Max.
Utan dig vore jag inget!
Ett fint slut på ett fint år.
Längtar redan efter alla underbara dagar jag kommer att uppleva med dig.
-
ibland undrar jag vem jag lever för.?
från en fest till en annan.
En helt otippad date på juldagen blev det för mig. Jag skulle vilja tacka Andersson-Glassel för en förtrollad, underbar kväll. (Ja, jag kanske ser det lilla... Eller bara uppskattar livet). Jag måste även tacka för skedningen. Och skratten. Och för att mina tankar ledde mig dit jag ville. ("Jag önskar att jag vore precis där jag är just nu") Och för kent- utan dina adetag på en väg jag aldrig vandrat förut. Och för skratten. Och skratten. Och självklart för bion och resturangbesök.!
Tack
(okej... julen kanske inte blev so bad after all... en resa till alperna sitter ju inte helt fel. Go ahead, kalla mig matrealist om du vill. But im still singing those old songs.)
A dream coming true!!!
Jävla skit jul
Okej, jag kanske ångrar mig lite att jag råkade säga det högt rakt ut vid matbordet. Och okej, jag är nog en riktigt bortskämd skitunge som inte nöjer sig med äkta champange till frukost med färska croissanter och jordgubbar i bubblet. Och okej, jag är nog en av de där som jag själv föraktar -en sån där som sprudlar med negativ energi och får alla andra att bli sura också. Men va faan, det finns ju inte julkännsla. Inte någonstans. Jag har försökt hittat den -jag lovar - men droppen kom när jag och min far började stor bråka med skik, tårar och smäll i dörrar. För vadå? -Jo, en tops. En liten jävla tops.
Och självklart är jag så trött och slutkörd att sekunden jag sätter mig framför tv:n för att kolla på Kalle Anka somnade jag. Som en stock. Ingen jul utan Kalle. (Det var inte bara jag som somnade ialalfall -pappa, syrran och morfar somnade också... Ibland undrar jag om det kan vara genetiskt att gå på reservenergin tills man stupar.)
Nej, nu ska jag ta mig fan hitta julkännslan! Dra upp All I want for christmas is you på max, slå in de sissta julklapparna och dricka lite glögg.
(Fredrik var ju i alla fall sötast -sitter och väntar på att klockan ska bli 00.00 så han kan ringa mig för att sjunga god jul i luren. Bättre vänner kan man inte önska sig i någon jul klapp.!)
...och sara, du ska veta hur lycklig jag är för att ha dig i mitt liv! Tack det samma <3....
-
"tid har man om man tar sig tid."
Om man vänder på tid blir det dit. Dit. Dit man är på väg. Dit man vill komma. Det känns bara som om jag aldrig kommer dit.
Lycka?
Det är den där kännslan... En hård knut magen, precis i mellangärdet. Knäna skakar så mycket att det nog skulle synas om man kollade nära. Hela jag skakar. Jag tar snabba, korta andetag. Försöker fokusera. Hjärtat mitt klappar så hårt att det nästan gör ont. Det susar i öronen och jag blir kissnödig. Helt otroligt kissnödig! Och torr i munnen. Försöker fokusera.
Jag ser mig omkring, fattar att nu är det dax och tar ett djuptandetag.
Jag tar tar ett sort steg. Ett stort steg rakt ut till ett säkert självmord. Strålkastarna bländar mig och jag letar desperat efter micken. Där. Trummorna räknar in och bang, vi är igång. Och allt släpper. Musiken uppfyller mig. Förgyller mig. Jag känner basgången ända ut i fingerspettsarna och ryttmen har en magisk verkan på mig.
Den där kännslan... Den helt otroliga, obeskrivliga kännslan. Att stå på scen med hundratals blickar riktade emot en. Med musiken som min sköld och mitt vapen lever jag ut till mitt hela jag. Varje gång känns det som jag växer minst två meter på två sekunder. Varje gång känner jag kännslan som man brukar kalla lycka. Det är då jag lever.
