Grattis?
Idag är det den 20/3 2008. 5års dagen på USA:s invation i Irak.
I 5 år har Bush och hans SSmän (?) "letat atmovapen". I 5 år.
"Ehh, ledsen gubbar... Vi har liksom inte hittat några än... Meehn, snart såå.! Skicka ner lite mer pengar bara. Nänä, ta pengar som egentligen skulle vara för att förhindra den globala uppvärmingen. Jaja för fan, det här går ju före alla andra prioreteringar". Fy fan.
Egentligen, är det någon som egentligen har förstått varför de invaderar Irak? Hitta atomvapen? Skapa demokrati? Tjäna makt och pengar? Skada oskyldiga civila? Stupa soldater? Ja, de sistnämda har de i alla fall lyckats riktigt bra med. Grattis.
Man måste ju sätta lite färg på vardagen
Just nu yrar snön utanför mitt fönster. Idag har jag på mig ett par väldigt turkosa, luddiga strumpor. Man måste ju sätta lite färg på vardagen.
Vad gör Linnéa när hon inte orkar tvätta? -Köper nya kläder.
Igår köpte jag en grå tunika.
Hamlet igår var en besvikelse. Jag gick till och med i pausen. Varje ord tog tre minuter att säga, scener var bortagna, repilker och scener från andra uppsättningar på dramaten flickades in lite då och då, flera stycken spelade dubbelroller, scener som inte finns i orginalmanuset eller inte hade någonting med saken att göra fanns med, dekoren var fulast någonsin, storyn tog aldrig fart och blablabla. (Och löksecenen var nog den sämsta på länge...) Nej usch. Det var bara en enda scen som satte sig i mina ådror, och den finns egentligen inte med i hamlet. Tur för dem att de spelade Coco Rosie i högtalarna -det enda som höll mig borta från John Blunds stjärnglitter.
Istället kom Marcus och hämtade mig på station, och vi åkte hem till mig och gjorde smoothie. Mycket trevligare än "en mordern tappning av Hamlet". Kungen hade pilotglasögon.
Nu ska jag nog gå och tvätta.
Storartat.
Tänk om man var sån, att man tyckte att ingeting är omöjligt. Egentligen så är ju faktiskt ingenting omöjligt och allt möjligt. Det gäller bara att bestämma sig för det så går det.
En av mina närmaste vänners pappa (Matte) sa till mig och Alexandra en gång för flera år sedan; "Bara man ger sig fan på det så går det..." Enda sen dess så har allt jag gett mig fan på fungerat. Punkt.
Det enda man inte kan styra är andra människors kännslor och fysikens lagar.
Som bara för några dagar sen låg jag och funderade på ett litet problem jag hade. Precis innan jag somnade kom jag på en lösning (tyvärr en icke-realistisk-lösning...) Morgonen där efter bestämde jag mig för att prova min icke-realistiska-lösning endå -och det funkade! Storartat.
Punkt.
Myshelg.
så trodde jag först att han skämmtade med mig när han sa att det kunde gå riktigt blodigt till.
Första matchen för dagen var mellan Christian och någon okänd människa, och efter 2min x 2 ronder var Christian så sönderslagen att det rann blod ner på hela honom (som tur var så var det bara näsblod).
"Siht!" tänkte jag "var faen har jag hamnat?!"
Efter en lång väntan var det iaf tävling 4 på matta A, och oj vad jag var nervös! (Jag kan ju bara tänka mig hur Dennis kännde sig). Nu i efterhand är jag väldigt tacksam för att det faktiskt inte blev några jättealvarliga skador på min Dennis. Tack.
Så, efter en lång dag i Solna for jag och Dennis hem till mig, kollade på melodifestivalen och mös.
I söndags gick vi en mysprommenad, sen åkte Dennis hem. Freddy kom hem till mig på kvällen och vi mööös hela natten. Ojoj, vilken myshelg!
Och jag började fundera på en sak när jag satt där i Solna hallen och väntade på att den oändliga väntan skulle ta slut. Jag tror jag saknar det där lite. Väntan, skitsnacket, jublet, adrenalinet, smaken av blod och lukten av svett. Adrenalinet. Det var en otrolig kännsla att stiga in på mattan, möta sin motståndares blick och höra dommaren förklara att matchen kan börja. Allt blir liksom tyst på något sätt. Det enda man hör är sina egna andetag, och det enda man tänker på är motstånadrens andetag.
Kanske jag inte skulle gett upp karaten? Men det är faktiskt sant, sen den dagen jag fick medaljen i min hand har jag inte satt min fot i dojon en enda gång. Kanske för att jag hade uppnått mitt mål.
Kanske för att jag ville spendera mer tid åt vänner, party och allt sånt man gjorde när man var fjortisfjorton. En dag kanske jag tar upp träningen där jag tappade den, men just nu nöjer jag mig faktiskt gott och väl med två-tre friskispass i veckan. Det får räcka.
Det omöjliga. ?
Nej, nu ska jag gå ner på stan och äta med Stefan och Dennis, sen träning. Ojoj, har inte tränat på för många dagar känner jag.
Juste! Höll på att glöma. Nu står det snödroppar lite varstans runt om Norrtäljetrakterna. Kanske våren och denns härliga värme är på väg ändå. Hoppas.
-
Det går bra nu, kompis det går bra nu.
Allt känns bara så himmla bra. Allt flyter liksom på som det ska. Ni vet kännslan - nu är jag ostoppbar!
(Och för övrigt skulle jag villja skriva om en mycket speciell person som nästan bokstavligt talat har sprungit in i mitt liv och sprungit omkull mig och mina tankar, men med tanke på att jag knappt känner människan och han bara verkar välldigt välldigt underbar så ska jag nog inte alls skriva om honom, så nu ska jag nog sluta skriva och försöka rätta till mina tankar).
Snow white (ja, jag snodde puffAnnas rubrik...)
(Ibland är livet bra härligt)
Här är det sa varmt att man kan aka skidor i t-shirt! (Ibland är livet riktigt härligt). Backarna i alperna är dock väääldigt branta. En röd här skulle nog klassas som en dubbelsvart hemma -men vem är jag som klagar pa superväder och raaskön skidakning! Imorgon blir det dock ingen skidakning, för att dan kommer vigas at att aka in till Wien för att ga pa nagon "galamiddag". Jag kommer vara bedarande i min graa coktailklänning och mina perfecta vinröda pumps. (Ibland är livet riktigt härligt). Jag borde dock plugga massor (efter som att jag missade en heeel vecka innan sportlovet), men jag tror nog att jag har "glömt" allt plugg hemma. (Okej, det är med, men jag orkar verkligen inte bry mig om svenska kungar under renässansen eller när det nu var...).
(Ibland är livet riktigt härligt).
Igar började jag tänka pa en lat som är sa otroligt bra att jag bara maste blogga lite om den, eller i alla fall lägga ut den pa min blogg. Den är sa bra!
På en kvinnoanstalt är det fuktigt och kallt
för en dam som avtjänar sitt straff
För dom år som har gått en serie grova brott
och konsekvenser av sin fysiska kraft
Föragelseväckande beteenden en skurk bakom
oskuldsfulla leenden
En flicka så grann dömd för våld mot tjänsteman
en samling av djur som tycks va illegal
samt ett misstänkt stort kapital
Hon gråter varje kväll instängd i en cell och
hennes röda flätor börjar färgas grå
Hon var elva år blott när hon begick sina brott
och nu ska hon snart fylla femtiotvå
Ah vårdslösa beteenden straffar sig självt i alla
avseenden en flicka så from nu bakom
lås och bom och Tommy och Annikas goda hjälpsamhet
har klassats som medskyldighet
Att flickan är skyldig kan man aldrig ändra på
För lag är lag det kan man aldrig ändra på
Och brott är ju brott det kan man aldrig ändra på
Men flickan, har drömmar, det kan man ändra på
På en parkbänk i stan full som själve fan
där sitter en man och tar ett järn
Han är ensam för sin stank och är utbränd och pank
och han fick pruta för en folköl i affärn
När han var liten så rymde han från barnhemmet och
stack ut med nått fyllo från A-laget
som verkade så snäll fast han var full och kriminell
och pojken får nu leva på vatten och bröd o
Paradis Oskar är död faktiskt
Hans eget fel det kan man aldrig ändra på
För brott är brott det kan man aldrig ändra på
å paragrafer kan man aldrig ändra på
Men pojken har drömmar, det kan man ändra på
O i en dyster sal på ett kvinnohospital där ligger
en kvinna på en bår
Hon har just fått sin tablett för sitt märkliga sätt
att börja skrika så fort det blir vår
Hallucinationer i forntiden hon tror hon har sett
fåglar med ansikten
o hennes ende vän får hon aldrig se igen för han
trotsade förbuden och sin egen
förkunskap och föll ner i ett helvetesgap
Att flickan är galen det kan man aldrig ändra på
För psykoanalyser kan man aldrig ändra på
O behandlingssätt kan man aldrig ändra på
Men flickan hade drömmar och det kan man visst ändra på
O sista versen om riddar Kato
I en fåtölj på tv tre sitter en självgod conferencié
och indoktrinerar våran smak
Med ett hjärta av sten och en järnklo ger han sken av
att va en herre som kan ta sig där bak
Han vill så gärna styra vårt beteende med sin höga
position och höga anseende
Han vill döda våra kval med fräna ord och skit moral ja riddar
Kato suddar ut vartenda spår av vilsenhet
tills vi bor i varsitt tvättmedelspaket
Att Kato är galen det kan man aldrig ändra på
Hans mamma var en sten det kan du slå dig i backen på
O Kato är hysterisk det kan man aldrig ändra på
Men att Kato har makten ja det kan vi ta mig fan ändra på.
Lars Winnerbäck - Baladen om konsekvenser.
Oj, vad jag längtar efter sommar08 och Zinkensdamp IP. Vi kommer röjja!
Hej världen!
Pusshej!
-
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat.
Rubrik saknas
Och england är närmare än aldrig förr! Nu är det riktigtriktigt nära! Det pirrar i hela kroppen av att jag bara tänker på det! Woho! Jääääklar vad vi kommer rocka brudar! Längtarlängtarlängtar.
Nu ska jag krypa ner brevid min Jimmy som har somnat i min säng. Han ligger precis bervid min katt -i precis samma ställning. (Eller så är det katten som ligger likadant som Jimmy...?) Det ser i varje fall helt sjukt gulligt ut! Puffe...
Min Anna
Jag: Du ser ha... (Det är en klunga med killar).
Anna: Mmm, jag vet exakt vem du menar.
Jag: Du vet att vi inte prat...
Anna: Aa, jag vet.
Jag: För du vet att...
Anna: Ja, jag vet.
Jag: Bra, för att ha...
Anna: Jaa
Jag: Bra att du...
Anna: Ja, jag vet.
Ibland är det bara vi som förstår varandra. Och oj vad lycklig jag är för att jag har dig!
Förövigt gjorde Anna en "Linnéa i ett nöskal" idag när vi skulle plugga psykologi. Jag garvade så att jag grät.!
Otippat?
Förövrigt så är det 14 februari på torsdag. Emmas fördelsedag, men även alla hjärtans dag! Så länge jag kan minnas har jag varit tillsammans med någon på alla hjärtans dag. Förens i år. Surt? Nope, jag ska tillbringa denna icke så vanliga torsdag med att först äga backarna i kungberget, och sedan ska jag och SaraSöt käka gott och sen mysa hela natten. Mmmm. Dock kan jag inte hjälpa att jag önskar mig en liten otippat ros från någon. Helst med blommbud. Sååå romantiskt. Ja, det har faktiskt varit lite av en "romantisk dröm" för mig. Det är ju egentligen ganska oromantiskt, och när jag berättade om det för L sa hon bara; "Meh! Marcus var ju jätte söt när han kom flera gånger till roden och lämnade roser till dig. Fleeera gånger Linnéa". Jo, jag vet (och du var jätte söt gubben), men jag kan ändå inte hjälpa att jag någonstans önskar mig ett litet blommbud. Tyvärr tillbringar jag dagen i skidbacken, så det blir nog lite svårt... (Annars så är jag ju faktiskt hela fredagen inne på estet på roden... Korridor D. Blinkblink till alla människor... haha).
Nu ska jag skriva om statsformer i Europa under 1500- och 1600-talet. Otippat.
.Det är här som jag skulle villja skriva något out-of-my-mind-smart som blowes-your-mind-away.
Inatt somnade jag med en telefonlur mot mitt öra. Jag tycker om att somna med dina konspirationer, ideér och tankar i mina tankar. Det var jag och min Dennis som kom in på typ meningen med livet runt ett tiden, sen spårade det bara på. Du är så bra att prata med. Bra, bra, bra. "En disskusion måste alltid leda till någonting". Nej, men våra gör alltid det. Vid halv 5 somnade jag, men dina tankar fortfarande vinande i mina. Ursäkta att jag somnade mitt i en mening.
För övrigt har helgen varit riktigt, rikigt trevlig. Fredag kväll/natt tillbringades i typ världens finaste hus med världens finaste människor. Lördagen föreskred med jobb och Moamys. Jobbet var förövrigt askul! Det känns faktiskt lite som om att man är med i någon Sex and the city-inspirerad film/serie när man vandrar gågatan upp mot Akeba, solen lyser, man knatar in till Natalie på lemon för morgonlatten och sen vidare till världens mysigaste jobb. Natalie var föresten gulligast när hon kommer över med en latte till mig runt ett tiden. Du vet vad jag behöver gumman! Jag slutade en halvtimma före Natalie, så jag hjälpte henne att stänga. (Med hjälpte betyder det att jag satt och snackade skit, åt sötsaker och såg på medans hon sopade :p). Vidare till Moa för Moamys. (Oj vad jag tycker om det ordet. Moamys). Idag har jag verkligen inte gjort någonting. Vaknade kl 14! Min första sovmorgon på typ 2 månader! Den var jag värd känner jag.
Nu ska jag ringa Marcus som ringe mig mitt i bloggandet. Sen måste jag ringa Anna och få höra aaaallt plus aaalla detaljer från en smaskig (hoppas jag) helg från hennes sida.
Caio!
L
För några dagar sen fick jag ett sms; "Alltså gumman jag är så JÄVLA glad att jag har dig som min vän. Skulle bara villja vara med dig hela dagarna. Du är underbar gumman. Med dig kan jag vara mig själv. Du får mig att skratta och vara glad. Att höra dig sjunga ger mig positiva rysningar genom hela kroppen :) Du är helt enkelt bäst! Älskar dig som satan vännen!"
Älskade, du skulle bara veta hur fin du är! Bara av att tänka på dig pirrar det i hela kroppen och jag blir alldeles lycklig. Inga ord kan förklara hur underbar du är. Älskar dig!
En vanlig rackarns torsdag på ingång?
"Alltså, om inte jag skulle köpt dom där skorna som jag bara använt en gång skulle jag ha massa pengar över att köpa typ... skor!"
Tack Jimmy för att vi lider av samma sak. (Och tack för världens finaste sms!)
Kanske det viktigaste blogginlägget jag någonsin skrivigt.
Min pianolärare Tomas ord när jag improviserade på Bach. Jag rös faktiskt lite.
Den 23/1 var jag och Christian på Beethoven, symfoni 5. Hela Berwalldhallen höll andan tror jag. Jag gjorde det i alla fall -i nästan 1 h. Eller var det 1 h? Jag minns faktiskt inte, det kunde vart längre, det kunde vart kortare. Det känndes nästan som om hela universum stannade på något vis, tiden försvann in i det oändliga. Det låter töntigt -jag vet, men thats what music really is about. Min passion. Musik är någonting så vackert! Med risk för att låta ännu töntigare så är musik verkligen det vackraste som finns. Jag lever för musiken. Jag vet, man borde leva för livet, men jag lever mitt liv genom musiken. Jag förstår att inte alla känner som jag när det kommer till musik, men jag hoppas innerligt att alla människor någon dag hittar samma livsglädje och passion som jag hittar i musiken i någonting annat.
Sammanlagt har jag just nu 10 timmar i veckan schemalagda musiktimmar, och utanför det sitter man nästan alltid i korridoren och lär sig en ny stämma eller ett nytt akord. Jag har verkligen märkt hur mycket jag har utveckat mitt kunnande inom musiken på bara 1½ år!
Jag tycker det är så fascinerande hur allt jag lärt mig verkligen hänger ihop. Man kan verkligen inte slöa på en enda musik- och gehörsläralektion, för då fattar man ingenting på nästa lektion. Och allt jag lär mig på de lektionerna tar jag sedan med mig och använder i både musikteknikslektionerna och sololektionerna -för att inte tänka på hur mycket jag använder mig av det utanför skolan i nästan varje sak jag gör. Jag lär mig verkligen för livet!
Som jag altid sakt; hellre död än döv.
En vanlig rackarns onsdag
I risk för att förstöra denna jättebästa bok för andra säger jag inte vilken det är -men hon dooog! Ahhh! (Alla ni som känner Sarasara och vet hur hon låter när hon "stön/skriker" jämt och ständigt -det är preciiis så jag låter nu.) Hon dog! Hon kan ju inte döö! Fan.! Aaahh!
Förövrigt så är det jobbigare att spela toker (i snövit) en hel eftermiddag än att gå på ett friskispass! Jag hoppade så mycket att halva min klack försvann på mina fina stövlar. Damn.
Btw, Ems blogg! Det är verkligen precis som jag tycker -fast i bättre ord!
-
för att allt bli inte rikigt som det är på rikigt med orden. Okej, nu är jag tyst.
